events

SE UPP

en guide för Kristianstadstraktens himmel under April 2010.

Guiden är i första hand tänkt som vägledning vid observation av natthimlen med hjälp av endast de egna ögonen eller med en fältkikare. Guiden lämnar också vissa uppgifter beträffande solens status.

Särskilt notabelt för april.

Under april lämpar sig flera av solsystemets planeter för observation. Se mera om detta längre fram under det särskilda avsnittet om planeterna.

Stjärnkarta

På annan plats på ASAKs hemsida finns läsanvisningar för hur en stjärnkarta skall användas (klicka på knappen ”NybörjarGuiden” i den blå menyraden till vänster för att hitta dem).

Nedanstående bild (Karta 1) är en översiktlig karta över stjärnbildernas utseende på himlen över Kristianstad 15 april kl 22:00. Stjärnbildernas namn på kartan är de latinska namnen. Endast i ett fall finns namnet på en enskild stjärna utsatt, och det är stjärnan Polaris som på svenska heter ”Polstjärnan”. Se mera om denna stjärnas betydelse för tydande av stjärnkartan i läsanvisningarna.

Väderstrecken på stjärnkartan är utsatt med de engelska förkortningarna där N står för norr (north), W för väster (west), E för öster (east) och S för söder (south). Observera att väster och öster på en stjärnkarta är omkastade jämfört med en landkarta. I den mån någon av planeterna eller månen är uppe just vid den tidpunkt kartan visar, så är även de utsatta, och i detta exempel syns planeterna Mars och Saturnus tydligt. Planeten Venus finns också med, men namnet har fallit bort. Venus ligger strax ovan horisontlinjen i västnordväst där den – på samma sätt som för Mars och Saturnus - är markerad med en blå prick. Planeten Merkurius och månen ligger en bit norr om Venus kloss intill varandra. Dessa två är dock svåra att upptäcka, eftersom de ligger mitt på horisontlinjen och är därför bara markerade som halva prickar. Hade tidpunkten för kartan varit en timme tidigare hade Merkurius och månen synts bättre. Merkurius är den halvprick som ligger närmast Venus. Kartan är hämtad från en hemsida, som heter ”Heavens Above”. Under stjärnkartan finns en länk till den hemsidan, där du lätt kan ställa in vilket datum och klockslag som helst, som du önskar att stjärnkartan skall visa.

Om du skulle beställa fram en karta för samma datum och klockslag, men 2009 i stället för 2010, så skulle du se att kartan såg exakt likadan ut med undantag för planeterna och månen. Då skulle Saturnus vara väl synlig, men övriga planeter och månen saknas helt. Samma sak gäller alltid. För ett visst bestämt datum och klockslag ligger oberoende av år stjärnorna alltid på samma plats, men planeternas och månens lägen skiftar. Innan man förstod att planeterna inte var stjärnor kallades planeterna i gamla tider därför för ”vandrings-stjärnor”.

KARTA 1 – Stjärnkarta för hela himlen över Kristianstad 15 april 2010 kl 22.00.

Klicka på denna länk så kommer du till stjärnkartans hemsida:

Stjärnkarta över Kristianstad: Heavens above

På Karta 1 finns 21 stjärnbilder markerade med både namn och streckfigur, vilka listas i nedanstående tabell:

Svenskt namn	Latinskt namn	Kommentar
Stora Björn	Ursa Major	Den på kartan ritade streckfiguren kallas i Sverige för Karlavagnen, men den är bara en del av hela stjärnbilden.
Lilla Björn	Ursa Minor	Se texten ovan Karta 1 om dess viktiga stjärna, Polstjärnan (på latin Polaris).
Svanen	Cygnus	Ganska god likhet med en flygande svan, men kan också liknas vid ett gravkors.
Lyran	Lyra	Liten stjärnbild intill Svanen. Dess starkast lysande stjärna heter Vega och syns tydligt, men övriga stjärnor i bilden är svaga, och därför svåra att se med hjälp av endast de egna ögonen.
Draken	Draco	Stor stjärnbild som avses visa ett krälande drakodjur.
Herkules	Hercules	Namn på en av den grekiska mytologins största hjältar. Stor, men ganska otydlig stjärnbild.
Norra Kronan	Corena Borealis	Liten, men tydlig bild (åtminstone när den kommit högt på himlen).
Björnvaktaren	Bootes	Liknar en pappersdrake. Starkaste stjärnan heter Arkturus. På kartan står Boötes som av någon anledning ofta används internationellt i stället för det latinska namnet Bootes.
Cepheus	Cepheus	Namn på en kung i den grekiska mytologin.
Cassiopeja	Cassiopeia	Cepheus drottning. Stjärnbilden liknar ett stort W.
Perseus	Perseus	Son till Zeus. Zeus var den främste guden i den grekiska mytologin.
Triangeln	Triangulum	Formen är en triangel. Stjärnbilden är en av himlens minsta.
Korpen	Corvus	En av himlens minsta bilder. Ganska otydlig.
Jungfrun	Virgo	Den på Karta 1 uppritade fyrkanten är bara en del av hela stjärnbilden.
Lejonet	Leo	Stor tydlig stjärnbild, med god likhet med ett liggande lejon, eller åtminstone en sfinx.
Kusken	Auriga	Dess starkast lysande stjärna heter Capella.
Oxen	Taurus	Dess starkast lysande stjärna heter Aldebaran.
Tvillingarna	Gemini	De två starkaste stjärnorna heter Castor och Pollux.
Orion	Orion	En av de största och allra mest kända stjärnbilderna. Orion var i den grekiska mytologin en stor jägare.
Lilla Hunden	Canis Minor	Liten stjärnbild, men en av dess stjärnor som heter Procyon lyser mycket starkt.
Vattenormen	Hydra	Himlens – totalt runt hela jordklotet - allra största stjärnbild, men den är ljussvag och på Karta 1 syns dessutom bara en del av bilden.

På Karta 1 finns dessutom 11 stjärnbilder markerade med namn, men utan streckfigur. Dessa listas i nedanstående tabell:

Svenskt namn	Latinskt namn
Ormen	Serpens
Jakthundarna	Canes Venatici
Lilla lejonet	Leo Minor
Lodjuret	Lynx
Kräftan	Cancer
Bägaren	Crater
Berenikes Hår	Coma Berenices
Enhörningen	Monoceros
Giraffen	Camelopardalis
Ödlan	Lacerta
Sextanten	Sextans

Anledningen till streckfigurernas utelämnande på Karta 1 för i ovanstående tabell listade 11 stjärnbilder är sannolikt kartritarens önskan att inte göra kartan alltför plottrig, och samtidigt åstadkomma detta med minska möjliga skada ur informationssynpunkt, och föll då valet på att ej teckna dessa 11 figurer, som bedömdes så otydliga att de framförallt kunde hittas endast av mycket vana observatörer, och för dylika kunde denna enkla typ av stjärnkarta förmodas inte betyda särskilt mycket.

På Karta 1 syns också några stjärnbilder som väl är markerade med streckfigur, helt eller delvis, men utan namnangivelse. Anledningen till att namnet inte kommit med är att det helt enkelt fallit bort då horisonten ritats upp av dataprogrammet för den valda tidpunkten, 15 april kl 22:00. Genom att välja ett lämpligt annat klockslag, före
eller efter 22:00, som kartan skall visa kan namnen göras synliga.

Månadens stjärnbild

Varje månad väljs en stjärnbild ut för närmare presentation under denna rubrik. Presentationen handlar i första hand om själva bilden som kan ses för blotta ögat, och inte så mycket om andra astronomiska objekt i form av exempelvis galaxer och nebulosor, som med hjälp av teleskop kan återfinnas inom det område på himlen som bilden täcker. För de som är intresserade av dylika objekt hänvisas t ex till vad som kan läsas om detta på annan plats på ASAK:s hemsida, nämligen under länken ”Årstids- och Messierguide”. Den länken hittas genom att klicka på knappen ”Observationer” som återfinns i den blå menyraden längst till vänster.

I presentationen av månadens stjärnbild ingår också en kulturhistorisk bakgrund till bilden, hämtad från olika folkslags mytologi, företrädesvis den grekiska, men det skall framhållas att denna del av presentationen är förbunden med en hel del osäkerhet, för i allmänhet innehåller inte det mytologiska stoffet en enhetlig berättelse, utan tvärt om finns det vanligtvis många versioner, som sinsemellan skiljer sig åt i högre eller lägre grad. Strävan vid val av version har dock varit att försöka finna den som idag torde vara den mest återgivna, eller i vart fall vara bland de mest återgivna. Detta med osäkerheten kring bildens historiska bakgrund understryker egentligen bara det faktum att stjärnbilder är någonting relativt, och såväl hur man sätter samman dem som hur man sedan tolkar sammansättningarna kan skifta från folkslag till folkslag, eller för den skull från person till person. Ingen variant behöver vara riktigare eller sannare än någon annan, det hela är ytterst bara fråga om tycke och smak. Fr o m 1932 har emellertid 88 stjärnbilder fått en officiell status inom den astronomiska vetenskapen beträffande namn och total utsträckning på himlen, och det är bland dessa 88 som urvalet för presentation här görs. Detta hindrar dock inte att när stjärnbilderna skall ritas upp som streckfigurer så förekommer än idag olika versioner inom litteraturen, och då det gäller den kulturhistoriska bakgrunden ingick inte denna alls när de 88 bildernas officiella status fastställdes.

Beträffande de enskilda stjärnorna som ingår i stjärnbilderna kommer när sådan information lämnas den i allmänhet vara begränsad till beteckningar, vilket oftast handlar om deras grekiska bokstav i kombination med den latinska förkortningen för stjärnbilden. I den mån det ännu i vår tid existerar någorlunda vedertagna egennamn för de enskilda stjärnorna i en stjärnbild kommer dock strävan vara att försöka finna ut och omnämna även dessa. Presentation av de fysikaliska egenskaperna för de enskilda stjärnorna kommer bara att lämnas sporadiskt och ofta saknas helt. De som önskar mera information om de enskilda stjärnorna än så får sålunda vända sig till andra källor än denna guide.

Det finns som sagt f n 88 internationellt namngivna och erkända stjärnbilder att skåda på himlavalvet runt hela jordklotet, vilket gällt sedan 1932. Deras namn är oftast av mycket gammalt datum och anknyter ofta – liksom för övrigt ev namn på enskilda stjärnor – ursprungligen till den babyloniska, grekiska, romerska (latin) eller arabiska språkvärlden. En del stjärnbilder ligger emellertid så långt ner på den södra himmelssfären att de aldrig kan ses från Kristianstads horisont, och dessa tas därför aldrig med för någon presentation här. En som emellertid kan ses härifrån är den stjärnbild som på svenska heter Jungfrun, och det är den som i det följande presenteras denna gång.

Först visas två delkartor av himlen med Jungfrun i centrum (Kartorna 2 och 3), vilka följs av en tabellerarisk sammanställning med kortfakta och därefter avslutas presentationen med verbal beskrivning/kommentarer. Eftersom stjärnbildernas utseende inte ändras, bara deras placering på himlen (se mera om detta i de läsanvisningar som ovan refereras till under rubriken ”Stjärnkarta”), så gäller delkartorna alltid, dvs oberoende av datum eller klockslag. Karta 2 är den mest koncentrerade och överblickar i stort sett bara Jungfrun och dess allra närmaste omgivningar, medan Karta 3 har ett större perspektiv och omfattar i det närmaste 1/3 av den himmel som Karta 1 visar.

KARTA 2 - Karta över den del av himlen som omfattar stjärnbilden Jungfrun och dess närmaste omgivningar(bilden hämtad från Wikipedia).

KARTA 3 - Karta över den del av himlen som omfattar stjärnbilden Jungfrun och dess omgivningar (bilden hämtad från dataprogrammet Starry Night). Jungfrun ses med änglavingar i mitten på kartan. Övriga stjärnbilder som syns helt eller delvis på kartan är: Sextanten (i kartans övre högra hörn); Vattenormen (nedanför Sextanten); Bägaren (mellan Vattenormen och Jungfrun); Korpen (mellan Vattenormen och Jungfrun); Luftpumpen (beskuren nedanför Vattenormen); Seglet (mycket starkt beskuret, i kartans absoluta nedre högra hörn); Kentauren (mycket starkt beskuren i kartans undre kant till vänster om Seglet); Vågen (beskuren i kartans undre kant under Jungfruns fötter); Ormen (i kartans nedre vänstra hörn); Ormbäraren (mycket starkt beskuren i kartans absoluta nedre vänstra hörn); Björnvaktaren (i kartans övre vänstra hörn); Norra Kronan (beskuren i kartans vänstra kant till vänster om Björnvaktaren); Jakthundarna (beskurna i kartans övre kant till höger om Björnvaktaren); Berenikes hår (beskuret i kartans övre kant till höger om Jakthundarna); Lejonet (starkt beskuret i kartans övre kant till höger om Berenikes hår).

Kortfakta om Jungfrun

Latinskt namn	Virgo
Latinsk genitivform	Virginis
Latinsk förkortning	Vir
Storleksordning bland de 88 officiellt erkända stjärnbilderna	Nr 2
Observerbarhet	Helt synlig vid latituder mellan 75º sydlig bredd och 67º nordlig bredd.
Stjärnor namngivna med egennamn. Samtliga finns markerade på Karta 2 åtminstone med sina grekiska bokstäver . Listningen är begränsad till sådana som ligger på streckfiguren enl Karta 2, men det finns ytterligare fler av Jungfruns stjärnor som har egennamn.	Spica(αVir), latin med betydelsen sädesax. Zavijava (βVir), arabiska för ordet ”vinkel”. Namnet är lite svårförståligt eftersom denna stjärna inte ligger i någon anmärkningsvärd vinkelpunkt. Dessutom är β-beteckningen grovt missvisande eftersom många stjärnor i Jungfruns stjärnbild är ljusare än Zavijava. Bakgrunden till stjärnans namn är att namnet är flyttat från den stjärna som idag heter Porrima (γVir). När exakt namnflyttningen gjordes och av vilken anledning är okänt, men Porrima har en placering där stjärngruppen ”wawwa” (se informationen om stjärnan Auva längre ner) gör en skarp sväng, så på den platsen var namnet Zavijava lättare att förstå. Porrima (γVir). Namnet är hämtat från latinet och Porrima var i de antika romerska sagorna framtidens eller profetians gudinna. Auva (δVir), från arabiskan vars rätta innebörd är oklar, men stjärnan ingår i en samling stjärnor som kallas för ”awwa”. Många gissar på att detta ord syftar på en grupp skällande hundar. Awwagruppen består av stjärnorna Zavijava (βVir) , Zania (ηVir), Porrima (γVir), Auva och Vindemiatrix (ε Vir), vilka alla är tydligt markerade på Karta 2. Av kartan kan man frestas tro att även stjärnan betecknad med den grekiska bokstaven ν skulle ingå i gruppen, men så är det inte. Vindemiatrix (εVir), från latinet med betydelsen ”Apelsinplockerskan”. Namnet kommer sig av att när man såg den stjärnan över horisonten var det dags att plocka apelsinerna. Heze(ζVir). Namnets ursprung och betydelse är okänt. Tillsammans med Spica och Porrima bildar Heze en nästan perfekt liksidig triangel på himlavalvet. Zania (ηVir), arabiska som kan härledas till betydelsen ”ängel”, ett passande namn på en stjärna i stjärnbilden Jungfrun som i konsten så gott som alltid avbildads som en kvinnlig sådan. Höstdagsjämningspunkten utgörs av en punkt på himlavalvet, som ligger mycket nära halva avståndet på linjen mellan stjärnorna Zania och Zavijava enl Karta 2. Innebörden av höstdagjämning finns omnämnt i föregående månads ”På Himlen”-version. En länk till den versionen finns i den gula menyraden till vänster.
Ljusaste stjärnan	Spica (α Vir) med magnituden 0,96.
Stjärna närmast jorden	Ross128. Avstånd 10,92 ly. Läget för denna stjärna finns inte markerad på Karta 2, men den ligger i närheten av β Vir (Zavijava). Den har magnituden 11,33 så den går inte att se för blotta ögat. Av stjärnorna liggande på streckfiguren för Jungfrun enl Karta 2 är β Vir (Zavijava) närmast med 35,57 ly.
Antal Messierobjekt	11 (varav på Karta 2 finns markerade 7).
Närmast angränsande stjärnbilder. Jmf utseendet på de tre kartorna 1, 2 och 3	Björnvaktaren, Berenikes hår, Lejonet, Bägaren, Korpen, Vattenormen, Vågen, och Ormen.

Jungfrun är en mycket gammal stjärnbild, känd från många antika folks mytologier, vilka var och en gett sitt särskilda namn på bilden. Dessa har under historiens gång sedan förändrats, kompletterats och getts många alternativa associationer, några motstridiga, och åter andra vars ursprung helt glömts bort. Allt detta sammantaget har lett fram till en större mångfald i fråga om Jungfruns historiska bakgrund än brukligt för andra stjärnbilder, vilket inte vill säga lite. Här görs inget försök att återge alla varianter, utan bara en kort resumé över de tolkningar av stjärnbilden Jungfrun som synes vara de mest förekommande idag.

Enligt de antika grekiska gudasagorna föreställde Jungfrustjärnbilden gudinnan Astraea alternativt gudinnan Dike. Båda tjänade som rättvisegudinnor och var döttrar till överguden Zeus. Efter att solen passerat Jungfrun i ekliptikan (beträffande ekliptikan se nästa stycke) kommer solen in i stjärnbilden Vågen, Libra på latin. På denna våg vägs rättvisan fram av Jungfrun enligt romersk mytologi. I Indisk mytologi kallades bilden för Kanya (Khrishnas moder). I det gamla Babylon ansågs stjärnbilden föreställa fruktbarhetsgudinnan Ishtar. För de gamla egypterna symboliserade bilden Isis, hustru till dödsrikets gud Osiris. Virgo betyder jungfru på latin, och namnet har sannolikt myntats under medeltiden av kristna som förknippade stjärnbilden med Jesus moder, Maria, som ju enligt Biblens berättelser var jungfru när hon genom Den Helige Ande blev havande och födde Jesus.

Karta 2 visar stjärnbilden Jungfrun och dess närmaste omgivningar. De heldragna gröna linjerna visar Jungfrun ritad som streckfigur. Hela stjärnbildens täckningsområde på himlen i den moderna astronomin är avgränsat med gulstreckad gränslinje. De svarta runda punkterna på Karta 2 markerar enskilda stjärnor. Ju större punkt desto starkare lysande stjärna på natthimlen (= lägre magnitud). De heldragna linjerna i streckfiguren (som på Karta 2 dessutom gjorts gröna) syns givetvis inte på himlen, utan dessa får man bara tänka sig när man studerar stjärnbilden. Den rödstreckade linjen som skär lite snett genom kartan markerar den del av den sk ”Ekliptikan” som går genom stjärnbilden Jungfrun. Ekliptikan är en konstgjord linje som markerar den bana på himlen som solen - relativt bakomliggande stjärnor sett från jorden - skenbart ständigt rör sig. På ett år passeras sammanlagt 13 bestämda stjärnbilder, och under tiden för passagen av viss bild sägs solen ”befinna sig i” just den bilden. Tillsammans kallas dessa 13 bilder för ”djurkretsen” (eller ”Zodiaken”), trots att flera av bilderna inte föreställer något djur. Namnen på 12 av dem används i horoskop som bl a kan återfinnas i många veckotidningar. Förutom namnet på stjärnbilderna har dessa horoskop emellertid ingenting som helst med astronomi att göra. Inte ens datumen som horoskopen anger som begränsningar för de olika stjärnbilderna stämmer överens med när solen verklig ”befinner sig i” resp bild, och en av bilderna som solen passerar, Ormbäraren, finns överhuvudtaget inte alls med i horoskopen.

Vid betraktande av streckfiguren på Karta 2 måste man ha stark fantasi om man skall godta att bilden symboliserar en människogestalt. Att stjärnbildernas streckfigurer äger likhet med vad de sägs föreställa är inte alls självklart, så att likheten sviktar i fallet Jungfrun är inget speciellt anmärkningsvärt. Beteckningarna och namnen på de enskilda stjärnor som bygger upp figuren framgår av Karta 2 samt av den schematiska sammanställningen med kortfakta om Jungfrun. Det skall framhållas att det också finns andra sätt att rita streckfiguren för Jungfrun än det som visas i Karta 2, och detta är heller ingenting ovanligt när det gäller stjärnbilder, utan helt enkelt något man som amatörastronom måste stå ut med. Huvuddragen i de olika versionerna är dock i de flesta fall desamma och det är ju ändå huvudsaken. I Karta 3, som kommenteras i nästa stycke, finns t ex en annan version av streckfigur.

Karta 3 erbjuder hjälp med att identifiera den fulla bilden av en jungfru, för den kartan visar de återgivna stjärnbilderna med de verkliga utseenden, som de en gång i tiden hade för de människor som hittade på stjärnbilderna. Inuti fullfigurbilderna är också ritade streckfigurer av samma typ som i Karta 2. Stjärnbilders streckfigurer skapas sålunda genom sammanbindning av särkilt utvalda stjärnor i akt och mening att underlätta igenkännandet av hela objektet, som stjärnbilden ifråga avser att illustrera. På gamla stjärnbildskartor är Jungfrun ofta avbildad med en sädeskärve eller åtminstone med några sädesstrån i handen, och sådana finns också med på Karta 3. Sädesstråna skall symbolisera skörden och knyter an till att solen passerar Jungfrun under hösten, dvs den årstid som är mest förknippad med bondens skörd av markens grödor. Vid tiden för sådd på våren dyker Jungfruns starkaste stjärna, Spica, upp över horisonten, vilket också förstärker Jungfruns betydelse för skörden, för som bekant kan man inte skörda utan att först har sått. Denna association till skörd gjorde att Jungfrun i antikens Grekland – utöver Astraea och Dike vilka omnämnt i det ovanstående - också förknippades med sädens gudinna, Demeter. Sädesaxet är i första hand knutet till stjärnan Spica, som på latin betyder just sädesax.

Jungfrun är en typisk stjärnbild för våren. Allra högst på himlen på ”tittarvänlig” tid kl 22 står stjärnbilden under månaderna april tom juni. Jungfrun är emellertid ingen lätt bild att få syn på, åtminstone inte i sin helhet. Den är visserligen stor, men de ingående stjärnorna är tämligen svaga. Undantaget utgörs av Spica. För att hitta Jungfrun börjar man därför lämpligast med att leta upp Spica på natthimlen. Om man är nybörjare i konsten att skåda stjärnbilder kan man börja med att studera en stjärnkarta av den typ som framgår av Karta 1, och vid behov eventuellt ta hjälp av de särskilda anvisningarna för dess tydande som det hänvisas till i första stycket ovan under rubriken Stjärnkarta. Just vid den tidpunkt som Karta 1 avser ligger som synes Jungfrun en bit över horisonten i sydöst.

När man är klar över i vilket huvudsakligt väderstreck och höjd på himlen man skall titta får de flesta syn på Spica ganska omgående för det är en ljusstark stjärna som inte har konkurrens av någon lika stark i närheten. Möjligen skulle Spica detta år kunna förväxlas med planeten Saturnus, så den risken får man försöka gardera sig mot. När man skall skilja dem åt - om man är osäker - måste man studera Karta 1 noggrant och fastställa Spicas och Saturnus inbördes positioner på natthimlen så förväxling undviks. När man väl hittat Spica rekommenderas att man i ett andra steg försöker få syn på den fyrkant som markerar Jungfrun på Karta 1. Den består av stjärnorna Spica (αVir) med magnituden 0,96 ; Heze (ζVir) med magnituden 3,34 ; Auva (δVir) med magnituden 3,37 och Porrima (γVir) med magnituden 3,43. Om man lyckas hitta denna fyrkant återstår sedan egentligen ingenting annat än att träget leta efter resten av stjärnorna i bilden såsom den visas på Karta 2 alternativt Karta 3. Som tidigare framhållits är detta inte helt enkelt så det behövs nog en del träning i kombination med goda observationsförhållanden för att lyckas fullt ut.

Modern forskning kring Universums storskaliga struktur har visat att beståndsdelarna tycks vara stora tomma bubblor som hänger ihop på ett liknande sätt som bubblorna i ett skumbad, och utanpå bubblorna slingrar sig Universums alla galaxer i långa sammankopplade kedjor, sk filament. Inom dessa filament är galaxerna samlade i grupper. Dessa grupper uppvisar i sin tur en inre struktur så att varje grupp inom sig innehåller flera mindre grupper. Sålunda bildar Vintergatan tillsammans med Andromedagalaxen och 41 andra mindre galaxer en egen liten grupp som av astronomerna benämns ”Lokala galaxgruppen”. Tillsammans med andra större och mindre galaxgrupper av lokal karaktär bildar ”Lokala galaxgruppen ” sedan i ett andra steg en sk ”Supergrupp”, vilken är avgränsad i förhållande till andra supergrupper. Supergrupperna bygger upp de tidigare nämnda filamenten. En annan galaxgrupp av lokal karaktär som tillhör samma supergrupp som ”Lokala galaxgruppen” är ”Virgohopen”. Den har fått sitt namn av att den är lokaliserad till ett område på himlen som täcks av Jungfruns stjärnbild, men den sträcker sig också in i täckningsområdet för stjärnbilden ”Berenikes hår”. På Karta 2 finns Virgohopens område tydligt utmärkt. Det markeras med flera ringar betecknade med bokstaven M + ett siffertal, t ex M84. Beteckningen ”Virgohopen” finns också utskrivet, men på engelska med orden ”Virgo galaxy cluster”. Ringen med beteckningen M84 och de andra numrerade M-ringarna är olika galaxer som ingår i Virgohopen, men det är ändå bara ett litet fåtal av alla de galaxer som ingår i denna stora galaxgrupp. Totalt finns idag upptäckt mer än 2000 galaxer som tillhör Virgohopen. Virgohopen är den närmaste grannen av lokal galaxkaraktär till Lokala galaxgruppen. Virgohopen tillhör emellertid vaken stjärnbilden Jungfrun eller Berenikes hår utan råkar bara ligga i samma riktning där de finns på himlen. Avståndet från jorden till Virgohopens centrum är 52 miljoner ljusår, dvs väldigt mycket längre bort bakom de stjärnor som skapar stjärnbilderna Jungfrun och Berenikes hår. Gravitationen från Virgogruppen med sitt stora antal galaxer är så stark att den håller på att dra till sig hela Lokala galaxgruppen. Vintergatan och dess grannar i Lokala galaxgruppen dras mot Virgohopen med en hastighet av 1,4 miljoner km/tim. Virgohopen kan inte ses för blotta ögat utan det krävs teleskop för den saken.

M:et i de olika ringmarkeringarna för Virgohopens galaxer på Karta 2 står för Messier, som är efternamnet på den franske astronomen Charles Messier (1730-1817). Hans stora intresse var att leta efter kometer, men under sitt letande efter dylika upptäckte han många objekt som han kunde avskriva som kometer, men samtidigt inte kunde bestämma vad det var. För att undvika förväxling med kometer upprättade han en katalog över dessa för honom och hans samtid diffusa och mystiska objekt där vart och ett betecknades med ett M + ett nr i löpande ordning. Andra astronomer fyllde sedan på hans katalog med ytterligare oidentifierade objekt, så att katalogen när den avslutades kom att omfatta 110 objekt, numrerade från M1 till M110, vilka tillsammans kallas för Messierkatalogen. Trots att vi idag mycket väl vet vad dessa 110 objekt är för något används beteckningarna enl Messierkatalogen än idag på stjärnkartor. Messierkatalogens objekt består av stjärnhopar, galaxer, nebuloser, en supernovarest och en dubbelstjärna. Den är sålunda en blandning av sinsemellan mycket olika himmelsobjekt. I det inledande stycket under detta avsnitts rubrik ”Månadens stjärnbild” finns en hänvisning till Messierkatalogen där den intresserade kan läsa mer om denna katalogs objekt.

Nedan följer två länkar till intressanta hemsidor på Internet med fördjupad information samt fotografier, inte bara gällande Jungfrun, utan för samtliga stjärnbilder, eller ”konstellationer” som de också kallas, samt tips om vad man kan hitta vad gäller astronomiska objekt inom det område på himlen som täcks av respektive stjärnbild:

Astronet Uppslagsverk

Sky Map Constellation Photos Star Constellations Csillagképek

För den intresserade som vill lära sig mer om vad stjärnor är, hur de föds, lever och dör kan känvisas till den blå menyraden längst till vänster som bl a innehåller knappen "NybörjarGuiden". Efteratt ha klickat på den kan man under rubriken "Guider" hitta en gul text som heter "Fakta om stjärnor". Om man klickar på den texten får man fram ett dokument med grundläggande fakta om dessa saker. Det finns också en uppsjö av böcker om astronomi på olika
kunskapsnivåer att ta del av på bibliotek och i bokhandeln. Det finns även flera tidsskrifter speciellt inriktade på astronomi. Förutom ASAK:s hemsida finns många andra hemsidor på Internet med intressant läsning om astronomi.

Solen

Nedanstående tabell visar solens upp- och nergång vid 3 tillfällen under april 2010.

	Upp	Ner	Uppetidens längd	Förändring
1:e	06:34	19:41	13 tim 07 min
15:e	05:58	20:10	14 tim 12 min	+ 1 tim 05 min (från 1:e april)
31:e	05:22	20:40	15 tim 18 min	+ 1 tim 06 min (från 15:e april)

Av ovanstående tabell framgår att under april månad ökar dagens längd med sammanlagt 2 timmar och 11 minuter.

Ett solfenomen som varit föremål för studier sedan långt tillbaka i historien är de s.k., ”solfläckarna”. Eftersom solen roterar ser fläckarna sedda från jorden ut som om de sakta rör sig över solskivan. Förekomsten av fläckar på solen varierar med ganska bestämd regelbundenhet, och historiskt sett har kunnat konstateras att med i genomsnitt en längd på 11 år går fläckarna från ett minimumtillstånd till ett annat. Solen har nyligen påbörjat en ny period (benämnd solcykel nr 24), och de första fläckarna i denna nya period har bildats. F n råder sålunda ett solfläcksminimum, och det förväntas att successivt allt fler fläckar bildas tills ett solfläcksmaximum inträffar om några år, och solfläckarna därefter åter skall börja gå ner i antal till ett nytt solfläcksminimum om ca 11 år. Om du är intresserad av att observera dessa fläckar, så måste du använda särskild utrustning anpassad just för detta. Du får absolut inte titta direkt på solen, varken med vanlig kikare eller med de egna ögonen (inte ens när det är mulet). Om du gör det – om så bara för en kort sekund- löper du mycket stor risk att bli permanent blind för resten av ditt liv. På internet kan du dagligen hitta ny information om hur antalet solfläckar utvecklar sig under denna webbadress:

www.spaceweather.com

Månens faser


Nymåne 14 april	1:a kvarteret 21 april	Fullmåne 28 april	3:e kvarteret 6 april

PLANETERNA

		1 april	2 april	15 april	16 april	31 april	1 maj
Merkurius	UPP	06:48		06:02		05:16
Merkurius	NER	21:29		22:07		20:19
Venus	UPP	07:07		06:37		06:14
Venus	NER	21:35		22:28		23:23
Mars	UPP	12:12		11:45		11:23
Mars	NER		05:21		04:30		03:38
Jupiter	UPP	06:12		05:21		04:26
Jupiter	NER	17:08		16:32		15:52
Saturnus	UPP	18:12		17:11		16:07
Saturnus	NER		06:44		05:48		04:47
Uranus	UPP	06:23		05:29		04:31
Uranus	NER	18:09		17:19		16:24
Neptunus	UPP	05:39		04:45		03:47
Neptunus	NER	15:11		14:18		13:21

Ovanstående tabell visar klockslagen för upp resp. nergång för solsystemets planeter vid tre tillfällen under april, nämligen i början, mitten och slutet av månaden. Planeterna är i tabellen ordnade uppifrån och ner i samma ordning som de ligger i sina omloppsbanor räknat från solen och utåt. I tabellen saknas av lättförstådda skäl en planet och det är jorden. Skulle den likväl tagits med skulle den ha placerats mellan Venus och Mars, eftersom jorden ligger som 3e planet från solen räknat. Någon tycker sig kanske sakna Pluto i tabellen, men den himlakroppen har sedan några år tillbaka pga sin ringa storlek fått ändrad status till dvärgplanet, och är sålunda inte längre någon fullvärdig planet. Tabelluppgifterna är hämtade från ett speciellt dataprogram, som heter ”Starry Night”. Genom att kombinera uppgifterna med motsvarande för solen, som lämnats i det tidigare, kan vägledning erhållas för vilka tidsintervall tillräckligt mörker råder under planeternas uppetider, för att åtminstone den grundläggande förutsättningen för att observera dem skall vara uppfylld.

Nedan redovisas i vilka stjärnbilder planeterna befinner sig under april månad, samt lämnas vissa andra kommentarer härutöver.

Merkurius

Merkurius är 1 april i Fiskarnas stjärnbild (=Pisces på latin), men går 2 april över till Vädurens stjärnbild (=Aries på latin), men Fiskarna syns inte på den inledande översiktliga stjärnkartan som visas i början av denna guide, (Karta 1) och Väduren syns där bara marginellt. Den lilla del som syns av Väduren är – utan namnangivelse - markerad med en prick precis ovan horisontlinjen i nordväst. Pricken ligger just ovanför sista bokstaven i Triangulum. Triangulum är en liten stjärnbild som på svenska heter Triangeln och den stjärnbilden är – som anges av namnet - inritad som en triangel på Karta 1, men på grund av sin litenhet blir bilden otydlig eftersom Triangelum är skrivet så att det skymmer bilden. Merkurius är – utan namnangivelse – markerad på Karta 1 med en blå prick som ligger precis på horisontlinjen i nordväst, men eftersom planeten ligger precis på horisontlinjen så blir pricken bara halv och är därför svår att se på kartan. Norr om, men kloss intill den halva Merkuriuspricken finns en annan halvprick på Karta 1 som också ligger precis på horisontlinjen. Den pricken skall markera månen och är grå till färgen, men eftersom den bara är halv och ligger precis på horisontlinjen kan den liksom Merkuriuspricken vara svår att se på kartan. Planeten Venus ligger – utan namnangivelse - en liten bit söder om markeringarna för månen och Merkurius, och även om Venus inte ligger särskilt högt över horisonten, så ligger den ändå över, och blir därmed markerad med en tydlig blå prick på Karta 1.

Merkurius är för det mesta svår att observera, eftersom den alltid håller sig i närheten av solen, men sedan de sista dagarna i mars har det funnits chans vid skymningsdags se både den och planeten Venus nära varandra lågt i väster, och mötet forsätter in i april med förbättrade chanser till observation eftersom höjden över horisonten ökar. Allra mest spektakulärt torde mötet vara 3 april då planeterna dels ligger närmast varandra och dels ligger på samma höjd över horisonten med den mest ljusstarka Venus till vänster (längst åt söder) och Merkurius till höger (längst åt norr) när man vid skymningsdags skådar dem en bit över horisonten i väster. Möjligheterna att vid skymningsdags se de båda planeterna i väster är fortsatt goda fram till omkring mitten av april, men sedan torde Merkurius bli allt svårare att se då den kommer närmare solen.

Venus

Venus är i början av april i Vädurens stjärnbild (=Aries på latin), men går 20 april över till Oxens stjärnbild (=Taurus på latin). Av dessa är det endast Oxen som finns tydligt markerad på den inledande översiktliga stjärnkartan som visas i början av denna guide, (Karta 1). Den ligger snett lutande ner mot horisonten i väster. Beträffande Vädurens synbarhet, se ovan under Merkurius. Venus är – utan namnangivelse – markerad på Karta 1 med en blå prick som ligger strax ovan horisontlinjen i västnordväst

Venus är himlens ljusaste objekt, näst efter solen och månen, så man kan svårligen missta sig på den när den väl visar sig. Fr.o.m. mitten av oktober 2008 och fram till slutet av mars 2009 har planeten visat sig i sin skepnad som s.k. ”aftonstjärna” (innebärande att den då kunnat ses i anslutning till solens nedgång). Fr o m de sista dagarna i mars 2009 övergick Venus emellertid till att i stället vara ”morgonstjärna” innebärande att den visat sig i samband med gryningen. Under de första dagarna av december 2009 avslutade Venus dock sin sejour som ”morgonstjärna”, och har varit försvunnen sedan dess tills den återkom under andra halvan av februari 2010, men då på nytt i form av ”aftonstjärna”.

Under april är möjligheterna till observation av Venus goda. Den står en bit över horisonten i väster till västnordväst när skymningen faller. Nedgången sker i nordväst, vilket i början av månaden sker omkring halv tio och i slutet av månaden omkring en halvtimme före midnatt. Under den första halvan av april sker ett möte mellan planeterna Merkurius och Venus, se informationsavsnittet om Merkurius ovan.

Mars

Mars är hela månaden i Kräftans stjärnbild (=Cancer på latin). På den inledande översiktliga stjärnkartan som visas i början av denna guide (Karta 1) finns läget för Kräftan markerad med sitt latinska namn (Cancer), men utan streckfigur. Namnet är skrivet mellan streckfigurerna för Lejonet (=Leo på latin) resp Tvillingarna (Gemini på latin). Tvillingarna återfinns högt upp på himlen i väster och Lejonet ligger också högt upp, men i söder. Mars finns på Karta 1 tydligt markerad med sitt namn och en punkt (båda i blå färg), men tyvärr lite otydligt pga överlappning av namnet Cancer.

Mars försvann från natthimlen i augusti 2008, men kom tillbaka i juni 2009, och nu i april 2010 är möjligheterna att se den relativt goda. Planeten är uppe och lyser hela natten, sånär som på 1-2 timmar före gryningen, men inte lika starkt som föregående månad och ljusstyrkan sjunker successivt allteftersom april fortskrider. Vid skymningsdags står Mars högt över horisonten i söder till sydväst. Vid sin nergång 1-2 timmar före gryningen återfinns Mars i nordväst.

Jupiter

Jupiter är hela månaden i Vattumannens stjärnbild (=Aquarius på latin), men denna syns dock inte på den inledande översiktliga stjärnkartan som visas i början av denna guide (Karta 1).

Jupiter försvann från natthimlen i mitten av februari, men kan under de sista dagarna i april åter börja skymtas lågt över horisonten i ostsydost vid gryningsdags.

Saturnus

Saturnus befinner sig hela månaden i Jungfruns stjärnbild (=Virgo på latin), och den bilden markeras tydligt på den inledande översiktliga stjärnkartan som visas i början av denna guide (Karta 1). Där ligger den en bra bit ovan horisontlinjen i sydöst. Saturnus läge är tydigt markerat på kartan med sitt namn (Saturn på engelska) och en punkt i blå färg liggande högt över horisonten i sydsydöst, vid sidan och till höger om streckfiguren för Jungfruns stjärnbild.

Under april är chanserna för observation av Saturnus goda. När skymningen faller står planeten i början av månaden en bit över horisonten i ostsydost, men i slutet av månaden högt över horisonten i sydost. Efter sin uppgång är Saturnus sedan uppe hela natten. Vid gryningsdags står planeten lågt över horisonten i väster.

För att se Saturnus berömda ringar behövs ett litet teleskop som förstorar åtminstone 50 gånger. Tyvärr är ringarnas vinkel sedda från jorden emellertid liten just nu, varför de även med teleskop f n inte syns särskilt bra. Man kan dock se dom som två små piggar som sticker ut från planeten, en på vardera sidan.

Uranus

Uranus är hela månaden i Fiskarnas stjärnbild (=Pisces på latin). På den inledande översiktliga stjärnkartan som visas i början av denna guide (Karta 1) syns dock inte denna bild.

Planeten är mycket ljussvag, så för blotta ögat går den vanligtvis inte att se, utan det krävs nog i allmänhet minst en fältkikare för att klara detta. Under april är chanserna att se den dock i det närmaste obefintliga, för när den går upp har gryningen redan börjat, och vid sin nergång är solen fortfarande uppe.

Neptunus

Neptunus är hela månaden i Vattumannens stjärnbild (=Aquarius på latin). På den inledande översiktliga stjärnkartan som visas i början av denna guide (Karta 1) syns dock inte denna bild.

Planeten är än ljussvagare än den ljussvaga Uranus, så för blotta ögat går den aldrig att se, utan det krävs minst en fältkikare för att klara detta. Under april är chanserna dock i det närmaste obefintliga att se den pga av otillräckligt mörker under dess uppetider.

Asteroider

Eftersom asteroider är små objekt behövs instrument för att de ska kunna ses. För de som är intresserade av att se på asteroider finns det några som man kan titta på, och genom att klicka på
någon av nedanstående länkar kan man komma till hemsidor på Internet där information om detta kan hämtas.

Monthly Index of Asteroid Occultation Path Predictions
GOFFIN's Asteroidtabell för 2010

Kometer

Under april finns ingen komet prognostiserad som är tillräckligt ljusstark för att - utan krav på avancerad utrustning - lämpa sig för observation.

Informationen som lett till denna slutsats har hämtats från Seiichi Yoshida hemsida på Internet som har följande webbadress:

Visual Comets in the Future (Northern Hemisphere)

Meteorskurar (s.k. ”stjärnfall”)

ZHR är en förkortning för den engelska termen ”Zenithal Hourly Rate” och är ett mått för hur många ”stjärnfall” som kan förväntas bli sedda i timmen (noga räknat om fallen hade kommit rakt uppifrån himlens mitt, dvs. zenit). Radianten är den punkt på himlen från vilken ljusstrecken från en viss meteorskur alltid tycks börja och sedan sprider sig i vilken riktning som helst.

Orsaken till meteorskurar är att jorden i sin omloppsbana runt solen med jämna mellanrum passerar genom stråk av stoft och gruskorn från kometer vars banor legat så att de passerat i närheten av solen.

Kometer består huvudsakligen av is med inbäddade fasta småpartiklar, och om passagen förbi solen varit tillräckligt nära har kometen börjat tina, och fasta småpartiklar har då frigjorts och sedan blivit kvar efter att kometen försvunnit från solens närhet. När kometer tinar syns detta på himlen i form av "kometsvansar". När jorden passerar genom kvarvarande stoft från gamla kometsvansar upphettas detta stoft genom friktion i jordens atmosfär så mycket, att en del av det förbränns och nattetid kan observeras som lysande streck på himlen. Detta förbränningsfenomen benämns av astronomer för meteorer och av allmänheten ibland för "stjärnfall".

En del kometer ligger i bestämda omloppsbanor runt solen, och det går därför att i förväg beräkna när de skall komma tillbaka och återigen runda solen. Omloppsbanorna runt solen är mer eller mindre utdragna, så därför är tidsperiodernas längd för passagerna runt solen mycket olika för de olika kända kometerna av detta slag. Perioderna kan variera från några år till 1000-tals år. Det ska framhållas att meteorskurar också kan ha annat ursprung än kometer, men kometer är vanligast.

Bland de kända årligen återkommande meteorskurarna bedöms under april endast ”Lyriderna” ha tillräckligt goda chanser att synas för att vara värda ett omnämnande. Lyriderna förväntas uppträda mellan 20 - 23 april med beräknat maximum (ZHR=18) 22 april. Maximum är dock olyckligtvis förlagt till dagtid. Namnet Lyriderna syftar på den stjärnbild från vilken skuren tycks komma, nämligen Lyran (Lyra på latin). På den i början av denna kalender visade översiktliga stjärnkartan, Karta 1 syns Lyran nära horisonten i nordöst. I Lyrans stjärnbild finns bl a den ljusstarka stjärnan "Vega", som är en av stjärnhimlens mest välkända stjärnor. Övriga stjärnor som ingår i Lyran är tämligen ljussvaga, och eftersom stjärnbilden dessutom är liten, så kan den ibland vara svår att se i sin helhet utan hjälp av minst en fältkikare. (Den som nöjer sig med att bara titta på själva meteorskuren behöver givetvis inga tekniska hjälpmedel utan för det räcker de egna ögonen fullt ut).

Ovanstående bedömning beträffande Lyriderna bygger bl a på IMO:s (International Meteor Organization) information. IMO:s hemsida på Internet kan nås via följande länk:

International Meteor Organization | International Collaboration in Meteor Science

Det skall framhållas att alla meteorskurar är ganska så nyckfulla och därför svåra att prognostisera både beträffande exakt tidpunkt när de skall visa sig, och hur tydliga de kommer att vara. Vissa år stämmer skurarna bättre med vad som förväntas av dem och andra sämre.

Följande två länkar leder också till information om meteorskurar:

How to Watch Meteor Showers
Meteorsvärmar 2010

Astronomiska almanackor

För den som söker mer information om solen, månens och planeternas rörelser än vad som här berättats om, hänvisas exempelvis till vad som kan läsas om detta genom att klicka på

nedanstående länk till en hemsida på Internet: astroalma.se:

Astronomiska almanackor (astroalma.se)

Lars-Bertil Düring