events

SE UPP

en guide för Kristianstadstraktens himmel under Maj 2010.

Guiden är i första hand tänkt som vägledning vid observation av natthimlen med hjälp av endast de egna ögonen eller med en fältkikare. Guiden lämnar också vissa uppgifter beträffande solens status.

Särskilt notabelt för maj.

Under maj lämpar sig i första hand planeterna Venus, Mars och Saturnus för observation. Se mera om detta längre fram under det särskilda avsnittet om planeterna.

Stjärnkarta

På annan plats på ASAKs hemsida finns läsanvisningar för hur en stjärnkarta skall användas (klicka på knappen ”NybörjarGuiden” i den blå menyraden till vänster för att hitta dem).

Nedanstående bild (Karta 1) är en översiktlig karta över stjärnbildernas lägen på himlen över Kristianstad 15 maj kl 22:00. Stjärnbildernas namn på kartan är de latinska namnen. Endast i ett fall finns namnet på en enskild stjärna utsatt, och det är stjärnan Polaris som på svenska heter ”Polstjärnan”. Se mera om denna stjärnas betydelse för tydande av stjärnkartan i läsanvisningarna.

Väderstrecken på stjärnkartan är utsatt med de engelska förkortningarna där N står för norr (north), W för väster (west), E för öster (east) och S för söder (south). Observera att väster och öster på en stjärnkarta är omkastade jämfört med en landkarta. I den mån någon av planeterna eller månen är uppe just vid den tidpunkt kartan visar, så är även de utsatta, och i detta exempel finns såväl planeterna Mars, Saturnus (Saturn på engelska) som Venus med samt även månen (Moon på engelska). Sista bokstaven i Moon har dock inte kommit med eftersom den hamnat mitt på horisontlinjen. Kartan är hämtad från en hemsida, som heter ”Heavens Above”. Under stjärnkartan finns en länk till den hemsidan, där du lätt kan ställa in vilket datum och klockslag som helst, som du önskar att stjärnkartan skall visa.

Om du skulle beställa fram en karta för samma datum och klockslag, men 2009 i stället för 2010, så skulle du se att kartan såg exakt likadan ut med undantag för planeterna och månen. Då skulle Saturnus vara väl synlig, men övriga planeter och månen saknas helt. Samma sak gäller alltid. För ett visst bestämt datum och klockslag ligger oberoende av år stjärnorna alltid på samma plats, men planeternas och månens lägen skiftar. Innan man förstod att planeterna inte var stjärnor kallades planeterna i gamla tider därför för ”vandrings-stjärnor”.

KARTA 1 – Stjärnkarta för hela himlen över Kristianstad 15 maj 2010 kl 22.00.

Klicka på denna länk så kommer du till stjärnkartans hemsida:

Stjärnkarta över Kristianstad: Heavens above

På Karta 1 finns 19 stjärnbilder markerade med både namn och streckfigur, vilka listas i nedanstående tabell:

Svenskt namn	Latinskt namn	Kommentar
Stora Björnen	Ursa Major	Den på kartan ritade streckfiguren kallas i Sverige för Karlavagnen, men den är bara en del av hela stjärnbilden , som totalt upptar en rejäl del av himlen, men är – bortsett från Karlavagnsdelen – mycket otydlig. Efter Vattenormen och Jungfrun är Stora Björnen den 3e största stjärnbilden av samtliga på totala himmelssfären runt hela jordklotet.
Lilla Björnen	Ursa Minor	Bortsett från att tistelstången är svängd åt motsatt håll liknar den en mindre kopia av Karlavagnen. Se texten ovanför Karta 1 om dess viktiga stjärna, Polstjärnan (på latin Polaris). Polstjärnan och de två bakersta stjärnorna i vagnen är tydliga, men som helhet är bilden ganska otydlig.
Svanen	Cygnus	Stor och tydlig med god likhet med en flygande svan, men kan också liknas vid ett gravkors.
Lyran	Lyra	Liten stjärnbild intill Svanen, som är avsett att likna en lyra som är ett gammeldags stränginstrument. Dess starkast lysande stjärna heter Vega och syns tydligt, men övriga stjärnor i bilden är svaga, och därför svåra att se med hjälp av endast de egna ögonen.
Draken	Draco	Avses visa ett krälande drakodjur och dess triangelformade huvud är ganska tydligt, men som helhet är bilden tämligen otydlig.
Herkules	Hercules	Namn på en av den grekiska mytologins största hjältar. Stor, men ganska otydlig stjärnbild, som har vissa likheter med en sprattelgubbe.
Norra Kronan	Corona Borealis	Liten, men tydlig bild (åtminstone när den kommit högt på himlen). Bildar en båge liknande ett diadem.
Björnvaktaren	Bootes	Stor stjärnbild, som liknar en pappersdrake. Starkaste stjärnan heter Arkturus, men bortsett från denna består stjärnbilden av tämligen ljussvaga stjärnor. På grund av sin särpräglade form går Björnvaktaren trots det ändå ganska enkelt att hitta. På kartan står Boötes som av någon anledning ofta används internationellt i stället för det latinska namnet Bootes.
Cepheus	Cepheus	Namn på en kung i den grekiska mytologin. Stor, men ganska otydlig stjärnbild som kan liknas vid en husgavel med högt spetsigt tak.
Cassiopeja	Cassiopeia	Cepheus drottning. Stjärnbilden är av medelstorlek och liknar ett något utdraget W. På grund denna särpräglade form och tämligen ljusa stjärnor är Cassiopeja en av de allra lättaste att hitta på stjärnhimlen.
Perseus	Perseus	Son till Zeus. Zeus var den främste guden i den grekiska mytologin. Området på himlen är inte svårt att hitta, för Perseus är en stor stjärnbild med många relativt ljusa stjärnor, men att få fram en distinkt bild är inte det lättaste, för stjärnorna i Perseus bildar inget lättigenkännligt mönster.
Vågen	Libra	Kartstrecket markerar bara bildens 2 starkaste stjärnor. Bortsett från detta en mycket otydlig bild av medelstorlek, avsedd att likna en gammeldags våg med vågskålar.
Korpen	Corvus	En av himlens minsta bilder, men ändå ganska tydlig. Består bara av den fyrkantiga figur som Karta 1 visar.
Jungfrun	Virgo	Den på Karta 1 uppritade fyrkanten är bara en del av hela stjärnbilden. Jungfrun är en mycket stor stjärnbild, faktiskt den andra i storleksordning (efter Vattenormen) på hela stjärnhimlen jordklotet runt, men bortsett från dess starkaste stjärna, Spica, består Jungfrun av tämligen svaga stjärnor, varför bilden inte tillhör de lättaste att skåda, åtminstone inte i sin helhet.
Lejonet	Leo	Stor tydlig stjärnbild, med god likhet med ett liggande lejon, eller åtminstone en sfinx.
Kusken	Auriga	Stor tydlig stjärnbild formad som en femhörning. Dess starkast lysande stjärna heter Capella.
Tvillingarna	Gemini	Stor, men ganska otydlig. 2 av stjärnorna, Castor och Pollux, som sitter nära varandra, dock mycket starka och tydliga. Liknar i första hand en stor rektangel.
Lilla Hunden	Canis Minor	Liten bild som bara består av ett streck mellan två stjärnor. Den ena av de två stjärnorna, Procyon, lyser mycket starkt, men den andra är tämligen ljussvag.
Vattenormen	Hydra	Himlens – totalt runt hela jordklotet - allra största stjärnbild, men den är ljussvag. Bildens form däremot kan mycket väl accepteras som en ringlande orm.

På Karta 1 finns dessutom 11 stjärnbilder markerade med namn, men utan streckfigur. Dessa listas i nedanstående tabell:

Svenskt namn	Latinskt namn
Ormen	Serpens
Jakthundarna	Canes Venatici
Lilla lejonet	Leo Minor
Lodjuret	Lynx
Kräftan	Cancer
Bägaren	Crater
Berenikes Hår	Coma Berenices
Giraffen	Camelopardalis
Ödlan	Lacerta
Sextanten	Sextans

Anledningen till streckfigurernas utelämnande på Karta 1 för i ovanstående tabell listade 11 stjärnbilder är sannolikt kartritarens önskan att inte göra kartan alltför plottrig, och samtidigt åstadkomma detta med minska möjliga skada ur informationssynpunkt, och föll då valet på att ej teckna dessa 11 figurer, som bedömdes så otydliga att de framförallt kunde hittas endast av mycket vana observatörer, och för dylika kunde denna enkla typ av stjärnkarta förmodas inte betyda särskilt mycket.

På Karta 1 syns också några stjärnbilder som väl är markerade med streckfigur, helt eller delvis, men utan namnangivelse. Anledningen till att namnet inte kommit med är att det helt enkelt fallit bort då horisonten ritats upp av dataprogrammet för den valda tidpunkten, 15 maj kl 22:00. Genom att välja ett lämpligt annat klockslag, före
eller efter 22:00, som kartan skall visa kan namnen göras synliga.

Månadens stjärnbild

Varje månad väljs en stjärnbild ut för närmare presentation under denna rubrik. Presentationen handlar i första hand om själva bilden som kan ses för blotta ögat, och inte så mycket om andra astronomiska objekt i form av exempelvis galaxer och nebulosor, som med hjälp av teleskop kan återfinnas inom det område på himlen som bilden täcker. För de som är intresserade av dylika objekt hänvisas t ex till vad som kan läsas om detta på annan plats på ASAK:s hemsida, nämligen under länken ”Årstids- och Messierguide”. Den länken hittas genom att klicka på knappen ”Observationer” som återfinns i den blå menyraden längst till vänster.

I presentationen av månadens stjärnbild ingår också en kulturhistorisk bakgrund till bilden, hämtad från olika folkslags mytologi, företrädesvis den grekiska, men det skall framhållas att denna del av presentationen är förbunden med en hel del osäkerhet, för i allmänhet innehåller inte det mytologiska stoffet en enhetlig berättelse, utan tvärt om finns det vanligtvis många versioner, som sinsemellan skiljer sig åt i högre eller lägre grad. Strävan vid val av version har dock varit att försöka finna den som idag torde vara den mest återgivna, eller i vart fall vara bland de mest återgivna. Detta med osäkerheten kring bildens historiska bakgrund understryker egentligen bara det faktum att stjärnbilder är någonting relativt, och såväl hur man sätter samman dem som hur man sedan tolkar sammansättningarna kan skifta från folkslag till folkslag, eller för den skull från person till person. Ingen variant behöver vara riktigare eller sannare än någon annan, det hela är ytterst bara fråga om tycke och smak. Fr o m 1932 har emellertid 88 stjärnbilder fått en officiell status inom den astronomiska vetenskapen beträffande namn och total utsträckning på himlen, och det är bland dessa 88 som urvalet för presentation här görs. Detta hindrar dock inte att när stjärnbilderna skall ritas upp som streckfigurer så förekommer än idag olika versioner inom litteraturen, och då det gäller den kulturhistoriska bakgrunden ingick inte denna alls när de 88 bildernas officiella status fastställdes.

Beträffande de enskilda stjärnorna som ingår i stjärnbilderna kommer när sådan information lämnas den i allmänhet vara begränsad till beteckningar, vilket oftast handlar om deras grekiska bokstav i kombination med den latinska förkortningen för stjärnbilden. I den mån det ännu i vår tid existerar någorlunda vedertagna egennamn för de enskilda stjärnorna i en stjärnbild kommer dock strävan vara att försöka finna ut och omnämna även dessa. Presentation av de fysikaliska egenskaperna för de enskilda stjärnorna kommer bara att lämnas sporadiskt och ofta saknas helt. De som önskar mera information om de enskilda stjärnorna än så får sålunda vända sig till andra källor än denna guide.

Det finns som sagt f n 88 internationellt namngivna och erkända stjärnbilder att skåda på himlavalvet runt hela jordklotet, vilket gällt sedan 1932. Deras namn är oftast av mycket gammalt datum och anknyter ofta – liksom för övrigt ev namn på enskilda stjärnor – ursprungligen till den babyloniska, grekiska, romerska (latin) eller arabiska språkvärlden. En del stjärnbilder ligger emellertid så långt ner på den södra himmelssfären att de aldrig kan ses från Kristianstads horisont, och dessa tas därför aldrig med för någon presentation här. En som emellertid kan ses härifrån är den stjärnbild som på svenska heter Björnvaktaren, och det är den som i det följande presenteras denna gång.

Först visas två delkartor av himlen med Björnvaktaren i centrum (Kartorna 2 och 3), vilka följs av en tabellerarisk sammanställning med kortfakta och därefter avslutas presentationen med verbal beskrivning/kommentarer. Eftersom stjärnbildernas utseende inte ändras, bara deras placering på himlen (se mera om detta i de läsanvisningar som ovan refereras till under rubriken ”Stjärnkarta”), så gäller delkartorna alltid, dvs oberoende av datum eller klockslag. Karta 2 är den mest koncentrerade och överblickar i stort sett bara Björnvaktaren och dess allra närmaste omgivningar, medan Karta 3 har ett större perspektiv och omfattar i det närmaste 1/3 av den himmel som Karta 1 visar.

KARTA 2 - Karta över den del av himlen som omfattar stjärnbilden Björnvaktaren och dess närmaste omgivningar(bilden hämtad från Wikipedia).

KARTA 3 - Karta över den del av himlen som omfattar stjärnbilden Björnvaktaren och dess omgivningar (bilden hämtad från dataprogrammet Starry Night). Björnvaktaren ses hållande ett spjut och en skära i mitten på kartan. Övriga stjärnbilder som syns helt eller delvis på kartan är: Jakthundarna (ovanför Björnvaktaren); Berenikes hår (till höger om Jakthundarna); Lejonet (beskuren i kartans övre högra hörn); Jungfrun (med änglavingar i kartans nedre högra hörn); Korpen (starkt beskuren i kartans absoluta nedre högra hörn); Ormen (starkt beskuren i mitten av kartans nedre kant); Herkules (upp och nervänd i kartans nedre vänstra del); Lyran (mycket starkt beskuren till vänster om Herkules högra knä i kartans vänstra kant); Norra Kronan (mellan Herkules och Björnvaktaren); Draken (beskuren i kartans övre vänstra hörn); Stora Björnen (endast svansspetsen syns i mitten av kartans övre kant).

Kortfakta om Björnvaktaren

Latinskt namn	Bootes
Latinsk genitivform	Bootis
Latinsk förkortning	Boo
Storleksordning bland de 88 officiellt erkända stjärnbilderna	Nr 13
Observerbarhet	Helt synlig vid latituder mellan 35º sydlig bredd och 90º nordlig bredd.
Stjärnor namngivna med egennamn. Samtliga finns markerade på Karta 2 åtminstone med sina grekiska bokstäver . Listningen är begränsad till sådana som ligger på streckfiguren enl Karta 2, men det finns ytterligare fler som har egennamn. Avstånden gäller från jorden till stjärnan och är avrundade till hela ljusår (ly). Magnituden gäller den från jorden upplevda subjektiva ljusstyrkan.	Arcturus (αBoo), grekiska med betydelsen björnvaktare alternativt björnskötare. Avstånd 37 ly. Variabel stjärna med magnitud – 0,13(max) till –0,03(min). Nekkar (βBoo), arabiska för oxskötare, vilket är ett svårförståligt namn på en stjärna i en stjärnbild som knyter an till björnar. Avstånd 219 ly. Magnitud 3,5. Seginus (γBoo), latinskt ord som är en förvrängning utan någon mening längre efter flera vantolkande översättningar i flera led från ett ursprungligt latinskt ord som betydde björnvaktaren, till ett grekiskt ord, sedan arabiskt och därefter tillbaka till latin igen. Avstånd okänt. Magnitud 3,0. Izar (εBoo), arabiska för höfthållare, höft eller länd, vilket till skillnad från många andra egennamn på Björnvaktarens stjärnor faktiskt verkar någorlunda adekvat och förståeligt med tanke på stjärnans placering i bilden på Björnvaktaren i Karta 3. Avstånd 210 ly. Magnitud 2,3. Muphrid (ηBoo), osäker språktillhörighet och därmed svåröversatt ord som resultat av många namnbyten mellan olika stjärnor innan det slutligen hamnat som egennamn för ηBoo. Avstånd okänt. Magnitud 2,7.
Ljusaste stjärnan	Arcturus (α Boo). Magnitud se överst i föregående ruta.
Stjärna närmast jorden	Xi Bootis (ξBoo). Avstånd 22 ly. Läget för denna stjärna finns inte särskilt markerad på Karta 2, men det är den lilla prick som ligger omedelbart till vänster om A:et i Arcturus. Den har magnituden 4,5 så under goda observationsförhållanden är den möjlig att se för blotta ögat. Av stjärnorna liggande på streckfiguren för Björnvaktaren enl Karta 2 är Arcturus närmast med 37 ly.
Antal Messierobjekt	0
Närmast angränsande stjärnbilder. Jmf utseendet på kartorna 1, 2 och 3	Stora Björnen, Jakthundarna, Berenikes hår, Jungfrun, Ormen, Norra Kronan, Herkules och Draken.

Många menar att Björnvaktaren är den äldsta av alla himlens stjärnbilder, och den har verkligen omnämnts i många olika kulturer – om än i något modifierade former. Inte ens i det antika Grekland var man säker på namnets ursprung (dvs det internationella namnet Boötes). Första gången namnet Boötes omnämns är i Homeros bok Odysséen som är daterad till 700-talet f Kr. På den inledande översiktliga stjärnkartan som visas i början av denna guide (Karta 1), syns Björnvaktaren högt upp på himlen i sydöst. Dess latinska beteckning är Bootes men på kartan har den åsatts namnet Boötes. Mitt i denna runda stjärnkarta syns den välkända stjärnbilden Karlavagnen, som faktiskt inte är en av de 88 internationellt godkända stjärnbilderna, utan bara en del av hela den officiella stjärnbilden som heter Stora Björnen (Ursa Major på latin). Namnet Ursa Major står utsatt, men streckfiguren för hela Stora Björnen saknas. Björnvaktarens uppgift enligt grekisk mytologi var att hålla koll i första hand på Stora Björnen, men enl vissa källor även på Lilla Björnen. Stjärnbilden för Lilla Björnen syns på Karta 1 med sitt latinska namn ”Ursa Minor” i vilken den välkända Polstjärnan ingår (Polaris på latin). Det är emellertid lite oklart hur sagorna skall tolkas avseende vilken roll Björnvaktaren egentligen hade. Eventuellt var han inte vakt utan kanske jägare, men i Sverige har vi, som namnet anger, fastnat för att uppgiften var att vakta björnarna. Inte desto mindre kallar vi på svenska de två hundar som Björnvaktaren hade till sin hjälp för jakthundar (inte vakthundar), vilket framgår av det namn som den stjärnbild fått som illustrerar hundarna nämligen just ”Jakthundarna” (Canis Venatici på latin). Läget för Jakthundarna är markerade på Karta 1 genom sitt latinska namn alldeles till höger om Björnvaktaren, men någon streckfigur är inte utritad. Stjärnbilden Jakthundarna är mycket mindre än Björnvaktarens stjärnbild.

Karta 2 visar stjärnbilden Björnvaktaren och dess närmaste omgivningar. De heldragna gröna linjerna visar Björnvaktaren ritad som streckfigur. Hela stjärnbildens täckningsområde på himlen i den moderna astronomin är avgränsat med gulstreckad gränslinje. De svarta runda punkterna på Karta 2 markerar enskilda stjärnor. Ju större punkt desto starkare lysande stjärna på natthimlen (= lägre magnitud). De heldragna linjerna i streckfiguren (som på Karta 2 dessutom gjorts gröna) syns givetvis inte på himlen, utan dessa får man bara tänka sig när man studerar stjärnbilden.

Vid betraktande av streckfiguren på Karta 2 måste man ha stark fantasi om man skall godta att bilden symboliserar en människogestalt. Att stjärnbildernas streckfigurer äger likhet med vad de sägs föreställa är inte alls självklart, så att likheten sviktar i fallet Björnvaktaren är inget speciellt anmärkningsvärt. Om man bara ser till streckfiguren, liknar Björnvaktaren mera en av de vanligaste typerna för pappersdrakar (den fladdrande svansen och styrlinorna undantagna), som vid god vind sommartid ibland kan ses sväva i skyn styrd nerifrån marken med hjälp av en lina/linor som någon håller i. Beteckningarna och namnen på de enskilda stjärnor som bygger upp figuren framgår av Karta 2 samt av den schematiska sammanställningen med kortfakta om Björnvaktaren. Det skall framhållas att det också finns andra sätt att rita streckfiguren för Björnvaktaren än det som visas i Karta 2, och detta är heller ingenting ovanligt när det gäller stjärnbilder, utan helt enkelt något man som amatörastronom måste stå ut med. Huvuddragen i de olika versionerna är dock i de flesta fall desamma och det är ju ändå huvudsaken.

Karta 3 erbjuder hjälp med att identifiera den fulla bilden av en människogestalt, för den kartan visar de återgivna stjärnbilderna med de verkliga utseenden, de en gång hade för de människor som hittade på stjärnbilderna. Inuti fullfigurbilderna är också ritade streckfigurer av samma typ som i Karta 2. Stjärnbilders streckfigurer skapas sålunda genom sammanbindning av särkilt utvalda stjärnor i akt och mening att underlätta igenkännandet av hela objektet, som stjärnbilden ifråga avser att illustrera. På bilden av Björnvaktaren i Karta 3 ser man ett spjut i hans ena hand och det kan man väl godta om det är så att man skall vakta björnar, men i den andra håller han en skära och detta skörderedskap tycker man kanske är lite väl ynkligt vapen för att rå på björnar med. Så är det heller inte meningen att skäran skall användas, utan den är ditsatt för att ge en association till skörd. I en av flera myter kring Björnvaktaren i den antika grekiska sagovärlden sägs han nämligen vara son till Demeter, skördens och sädeskornets gudinna. Kring stjärnbilden Jungfrun finns också flera versioner om vilken hon skall representera, men en av dem säger Demeter, så vill man ta fasta på dessa två berättelser tillsammans kan man konstatera att Björnvaktaren i så fall befinner sig alldeles intill sin moder på stjärnhimlen, beredd att - i mån av tid får man förmoda - hjälpa till med att skörda den mogna sädesåkern.

Björnvaktaren tillhör inte de lättaste stjärnbilderna att få syn på, men heller inte de svåraste, utan kan väl närmast klassificeras som medelsvår. Den är ganska stor, men de ingående stjärnorna är tämligen svaga. Undantaget utgörs av Arcturus. För att hitta Björnvaktaren börjar man därför lämpligast med att leta upp denna stjärna på natthimlen. Arcturus är norra stjärnhimlens ljusaste stjärna (magnituden anges ofta till –0,04 men den kan variera lite grann), och den finns tydligt markerad på Karta 2. Sett till hela stjärnhimlen är Sirius som ingår i stjärnbilden Stora hunden den ljusaste (magnitud –1,4), men den tillhör södra stjärnhimlen. Om man är nybörjare i konsten att skåda stjärnbilder kan man vid letandet börja med att studera en stjärnkarta av den typ som framgår av Karta 1, och vid behov eventuellt ta hjälp av de särskilda anvisningarna för dess tydande som det hänvisas till i första stycket ovan under rubriken Stjärnkarta. Just vid den tidpunkt som Karta 1 avser ligger som synes Björnvaktaren högt över horisonten i sydöst. När man är klar över i vilket huvudsakligt väderstreck och höjd på himlen man skall titta får de flesta syn på Arcturus ganska omgående, för den är som sagt norra stjärnhimlens ljusstarkaste stjärna som dessutom saknar konkurrens från någon annan stark stjärna i närheten. För att kontrollera om man hittat rätt stjärna kan ett tips vara att följa tistelstångens krökning i Karlavagnen och från den yttersta stjärnan i tistelstången (den stjärnan heter Alkaid och är tydligt markerad på Karta 2) fortsätta samma krökning ut i en cirkelrörelse på natthimlen tills man träffar Arcturus. Fortsätter man cirkelrörelsen förbi Arcturus skall man träffa på stjärnan Spica i stjärnbilden Jungfrun. Stjärnbilden Jungfrun – som på latin heter Virgo - syns som streckfigur på Karta 1 en bit över horisonten i söder. Spica är den stjärnan i streckfiguren som ligger närmast horisonten och som är markerad med den kraftigaste punkten. Det är en ljusstark stjärna med magnituden 1,0. När man lyckats hitta Arcturus återstår sedan egentligen ingenting annat än att träget leta efter resten av stjärnorna tills man kan se hela bilden såsom den visas på Karta 2, och genom sin säregna profil i form av en pappersdrake brukar detta inte vara alltför svårt. Sett från Sverige observeras Björnvaktaren bäst under månaderna maj och juni då den står som högst på himlen. Svaga stjärnor i norra Björnvaktaren hörde en gång till den numera avskaffade stjärnbilden ”Murkvadranten”, men den har ändå inte helt förlorat sin betydelse, eftersom den givit namn till den i början av januari årligen återkommande meteorskuren ”Kvandrantiderna”.

Arcturus är en variabel stjärna, dvs en stjärna med växlande ljusstyrka. Man skiljer mellan fysiska variabler och optiska variabler. De fysiska är sådana där ljusstyrkan växlar i verkligheten, medan de optiska är sådana där ljusstyrkan bara skenbart växlar. Att ljusstyrkan skenbart växlar beror på att någonting tillfälligtvis eller periodiskt skymmer stjärnan. Arcturus är av typen fysisk variabel, men ljusförändringarna är små och inte märkbara för blotta ögat. Arcturus högsta ljusstyrka är magnituden –0,13 och dess lägsta – 0,03. I astronomernas klassificeringsschema för olika stjärntyper hänförs Arcturus till gruppen ”Röd jätte”, men i likhet med de flesta av dessa har den en brandgul färg som bäst ses i kikare. En spännande sak med Arcturus är att den eventuellt inte tillhört vår galax ,Vintergatan, från början utan kommit till oss från en annan mindre galax som fångades in av Vintergatan för 5 - 8 miljarder år sedan. Bakgrunden till denna av vissa forskare uppställda hypotes är det faktum att runt Arcturus finns en grupp om ca 50 andra mindre stjärnor - som ej kan ses för blotta ögat - vilka följer med i samma rörelseschema som Arcturus, vilket påtagligt skiljer sig från det som kan iakttas för Vintergatans övriga stjärnor (i första hand de som finns i samma område som solen). En annan konkurrerande hypotes är att Arcturusgruppen kanske ändå inte kommit så långväga ifrån som från en annan galax, men ändå långt borta ifrån, nämligen från Vintergatans halo. Vintergatan tillhör en typ av galaxer som kallas för Spiralgalaxer, vilket kommer sig av att när de ses ovanifrån, så har de formen av en sjöstjärna vars armar (extra långa) vridit sig i spiraler runt kroppen. Sedda rakt från sidan ser dessa galaxer ut ungefär som en diskus, dvs en platt skiva med en smärre bula i mitten. För Vintergatans del gäller att hela diskusen finns innesluten i en stor glob med ungefär samma diameter som diskusens längd. Denna glob kallas för Vintergatans halo. Den består av tunn gas och där finns också stjärnor, men i mindre mängd än i Vintergatans diskusdel. Störst stjärntäthet finns i Vintergatans centrala delar, vilka utgörs av diskusens mittbula.

Björnvaktaren är särskild känd för sina dubbelstjärnor. Den mest berömda av dem är Izar med magnituden 2,4. Izar syns på ovanstående detaljkarta markerad med sin grekiska bokstav Epsilon (ε). Kontrasten mellan de båda dubbelstjärnorna när man betraktar dem i ett teleskop är anslående. Den ene är en röd jätte (liksom Arcturus upplevs färgen dock som brandgul i ett teleskop), medan den andre är en liten stjärna med blågrön färg. Tillsammans är de ett av de allra vackraste dubbelstjärnepar som kan skådas. Den förste som upptäckte att Izar i verkligheten var en dubbelstjärna blev så betagen av synen, att han kallade den för ”Pulcherrima” vilket är latin med betydelsen ”den skönaste”. Den lilla stjärnan är dock bara liten jämfört med sin jättestora följeslagare, för jämfört med solen är den av ungefär dubbla storleken. Den röda jättestjärnan är däremot 34 gånger solens storlek. De båda stjärnorna rör sig runt varandra med omloppstiden ca 1000 år. Dubbelstjärnesystem är ingenting ovanligt i Universum. För blotta ögat kan man nästan aldrig se de två enskilda stjärnorna i ett dubbelstjärnepar, utan då verkar det alltid vara fråga om bara en ensam stjärna. Det är först i ett teleskop man brukar kunna särskilja de båda stjärnorna var för sig.

Egentligen är det mest intressanta med Björnvaktaren vad man inte kan se. Stjärnbilden Björnvaktaren innehåller nämligen 0 Messierobjekt. Messierobjekt är de 110 objekt på himlen som till sin största del upptäcktes av den franske astronomen Charles Messier (1730-1817) och som finns listade i en särskild katalog kallad ”Messierkatalogen”. Katalogens objekt var under Messiers tid oidentifierbara, men idag vet vi mycket väl vad det är för objekt.(I det inledande stycket under detta avsnitts rubrik ”Månadens stjärnbild” finns en hänvisning till var den intresserade kan läsa mer om Messierkatalogens objekt). Att Björnvaktaren saknar Messierobjekt är uppseendeväckande, särskilt med tanke på denna stjärnbilds ytstorlek på himlen. Modern forskning har kunnat konstatera att området kring Björnvaktaren är så gott som tomt på galaxer, vilket verkar strida mot Big Bang-teorin som säger att materien spreds på ett likformigt sätt när Universum skapades för 13,7 miljarder år sedan. Astronomerna har nyligen också funnit att Universum till sin största struktur tycks vara fyllt av stora tomrum eller bubblor utanpå vilka galaxerna tycks slingra sig i långa kedjor, sk filament. Ett av de allra största tomrummen som man funnit ligger i riktning mot Björnvaktaren (men mycket, mycket långt ut i rymden bakom Björnvaktaren). Eftersom detta stora tomrum har hittats i den riktning på himlen där stjärnbilden Björnvaktaren ligger, så kallas tomrummet för ”Boötes void”. Void är det engelska ordet för tomrum. Tomrummets diameter har uppmätts till 250 millioner ljusår, att jämföras med diametern för vår galax Vintergatan som ”bara” är ca 100 tusen ljusår.

Nedan följer två länkar till intressanta hemsidor på Internet med fördjupad information samt fotografier, inte bara gällande Björnvaktaren, utan för samtliga stjärnbilder, eller ”konstellationer” som de också kallas, samt tips om vad man kan hitta vad gäller astronomiska objekt inom det område på himlen som täcks av respektive stjärnbild:

Astronet Uppslagsverk

Sky Map Constellation Photos Star Constellations Csillagképek

För den intresserade som vill lära sig mer om vad stjärnor är, hur de föds, lever och dör kan känvisas till den blå menyraden längst till vänster som bl a innehåller knappen "NybörjarGuiden". Efter att ha klickat på den kan man under rubriken "Guider" hitta en gul text som heter "Fakta om stjärnor". Om man klickar på den texten får man fram ett dokument med grundläggande fakta om dessa saker. Det finns också en uppsjö av böcker om astronomi på olika
kunskapsnivåer att ta del av på bibliotek och i bokhandeln. Det finns även flera tidsskrifter speciellt inriktade på astronomi. Förutom ASAK:s hemsida (och de som ovan nämnda länkar leder till) finns många andra hemsidor på Internet med intressant läsning om astronomi.

Solen

Nedanstående tabell visar solens upp- och nergång vid 3 tillfällen under maj 2010.

	Upp	Ner	Uppetidens längd	Förändring
1:e	05:20	20:42	15 tim 22 min
15:e	04:51	21:10	16 tim 19 min	+ 57 min (från 1:e maj)
31:e	04:26	21:36	17 tim 10 min	+ 51 min (från 15:e maj)

Av ovanstående tabell framgår att under maj månad ökar dagens längd med sammanlagt 1 timmar och 48 minuter.

Ett solfenomen som varit föremål för studier sedan långt tillbaka i historien är de s.k., ”solfläckarna”. Eftersom solen roterar ser fläckarna sedda från jorden ut som om de sakta rör sig över solskivan. Förekomsten av fläckar på solen varierar med ganska bestämd regelbundenhet, och historiskt sett har kunnat konstateras att med i genomsnitt en längd på 11 år går fläckarna från ett minimumtillstånd till ett annat. Solen har nyligen påbörjat en ny period (benämnd solcykel nr 24), och de första fläckarna i denna nya period har bildats. F n råder sålunda ett solfläcksminimum, och det förväntas att successivt allt fler fläckar bildas tills ett solfläcksmaximum inträffar om några år, och solfläckarna därefter åter skall börja gå ner i antal till ett nytt solfläcksminimum om ca 11 år. Om du är intresserad av att observera dessa fläckar, så måste du använda särskild utrustning anpassad just för detta. Du får absolut inte titta direkt på solen, varken med vanlig kikare eller med de egna ögonen (inte ens när det är mulet). Om du gör det – om så bara för en kort sekund- löper du mycket stor risk att bli permanent blind för resten av ditt liv. På internet kan du dagligen hitta ny information om hur antalet solfläckar utvecklar sig under denna webbadress:

www.spaceweather.com

Månens faser


Nymåne 14 maj	1:a kvarteret 21 maj	Fullmåne 28 maj	3:e kvarteret 6 maj

PLANETERNA

		1 maj	2 maj	15 maj	16 maj	31 maj	1 juni
Merkurius	UPP	05:13		04:36		03:58
Merkurius	NER	20:10		18:41		18:54
Venus	UPP	06:13		06:08		06:30
Venus	NER	23:27			00:06		00:25
Mars	UPP	11:22		11:07		10:53
Mars	NER		03:35		02:48		01:55
Jupiter	UPP	04:23		03:31		02:32
Jupiter	NER	15:49		15:10		14:22
Saturnus	UPP	16:03		15:05		14:01
Saturnus	NER		04:43		03:48		02:44
Uranus	UPP	04:27		03:33		02:31
Uranus	NER	16:21		15:29		14:29
Neptunus	UPP	03:43		02:48		01:45
Neptunus	NER	13:17		12:23		11:21

Ovanstående tabell visar klockslagen för upp resp. nergång för solsystemets planeter vid tre tillfällen under maj, nämligen i början, mitten och slutet av månaden. Planeterna är i tabellen ordnade uppifrån och ner i samma ordning som de ligger i sina omloppsbanor räknat från solen och utåt. I tabellen saknas av lättförstådda skäl en planet och det är jorden. Skulle den likväl tagits med skulle den ha placerats mellan Venus och Mars, eftersom jorden ligger som 3e planet från solen räknat. Någon tycker sig kanske sakna Pluto i tabellen, men den himlakroppen har sedan några år tillbaka pga sin ringa storlek fått ändrad status till dvärgplanet, och är sålunda inte längre någon fullvärdig planet. Tabelluppgifterna är hämtade från ett speciellt dataprogram, som heter ”Starry Night”. Genom att kombinera uppgifterna med motsvarande för solen, som lämnats i det tidigare, kan vägledning erhållas för vilka tidsintervall tillräckligt mörker råder under planeternas uppetider, för att åtminstone den grundläggande förutsättningen för att observera dem skall vara uppfylld.

Nedan redovisas i vilka stjärnbilder planeterna befinner sig under maj månad, samt lämnas vissa andra kommentarer härutöver.

Merkurius

Merkurius rör sig under månaden i gränslandet mellan Vädurens, Fiskarnas och Valfiskens stjärnbilder enl följande schema:

1 – 8   maj    i     Väduren      (=Aries på latin)
9 – 14 maj    i     Fiskarna     (=Pisces på latin)
15 – 22 maj    i     Valfisken    (=Cetus på latin)
23 – 31 maj    i     Väduren      (=Aries på latin)

Ingen av dessa stjärnbilder syns på den inledande översiktliga stjärnkartan som visas i början av denna guide, (Karta 1).

Merkurius är för det mesta svår att observera, eftersom den alltid håller sig i närheten av solen, men under maj är det helt omöjligt att utan specialutrustning se planeten.

Venus

Venus är i början av maj i Oxens stjärnbild (=Taurus på latin), men går fr o m 20 maj över till Tvillingarnas stjärnbild (=Gemini på latin). På den inledande översiktliga stjärnkartan som visas i början av denna guide, (Karta 1) är Tvillingarna tydligt markerad, liggande en bit över horisonten i väster. Även Oxen kan delvis ses på Karta 1, där den - utan namnangivelse – ligger vid horisonten i västnordväst. Venus är tydligt markerad med namn och en punkt – båda i blå färg - liggande i Oxens stjärnbild. Månen som också ligger i Oxens stjärnbild på Karta 1 ligger – markerad med en grå punkt och röd text - strax ovan Venus på kartan. Månens namn är skrivet på engelska dvs Moon, men den sista bokstaven har fallit bort eftersom det hamnat på horisontlinjen.

Venus är himlens ljusaste objekt, näst efter solen och månen, så man kan svårligen missta sig på den när den väl visar sig. Fr.o.m. mitten av oktober 2008 och fram till slutet av mars 2009 har planeten visat sig i sin skepnad som s.k. ”aftonstjärna” (innebärande att den då kunnat ses i anslutning till solens nedgång). Fr o m de sista dagarna i mars 2009 övergick Venus emellertid till att i stället vara ”morgonstjärna” innebärande att den visat sig i samband med gryningen. Under de första dagarna av december 2009 avslutade Venus dock sin sejour som ”morgonstjärna”, och har varit försvunnen sedan dess tills den återkom under andra halvan av februari 2010, men då på nytt i form av ”aftonstjärna”.

Under maj är möjligheterna till observation av Venus goda. Den står en bit över horisonten i västnordväst till nordväst när skymningen faller. Nedgången - som sker i nordväst - sker i början av månaden omkring en halvtimme före midnatt och i slutet av månaden en halvtimme efter midnatt.

Mars

Mars är i början av månaden i Kräftans stjärnbild (=Cancer på latin), men går fr o m 13 maj över till Lejonets stjärnbild (=Leo på latin). På den inledande översiktliga stjärnkartan som visas i början av denna guide (Karta 1) finns läget för Kräftan markerad med sitt latinska namn (Cancer), men utan streckfigur. Namnet är skrivet mellan streckfigurerna för Lejonet (=Leo på latin) resp Tvillingarna (Gemini på latin). Tvillingarna sträcker sig ner mot horisonten i väster men Lejonet ligger högt upp i sydväst. Mars finns på Karta 1 markerad med sitt namn och en punkt (båda i blå färg).

Mars försvann från natthimlen i augusti 2008, men kom tillbaka i juni 2009, och nu i maj 2010 är möjligheterna att se den goda. Den är efter mörkrets inbrott uppe och lyser till flera timmar efter midnatt, men ljusstyrkan har sjunkit jämfört med när den var som starkast, perioden december 2009 – mars 2010. Vid skymningsdags står Mars högt över horisonten i sydväst till väst. Vid sin nergång återfinns Mars i nordväst.

Jupiter

Jupiter är 1 maj i Vattumannens stjärnbild (=Aquarius på latin), men går fr o m 3 maj över till Fiskarnas stjärnbild (=Pisces på latin). Ingen av dessa båda bilder syns dock på den inledande översiktliga stjärnkartan som visas i början av denna guide (Karta 1).

Jupiter försvann från natthimlen i mitten av februari, men kan sedan de sista dagarna i april åter börja skymtas lågt över horisonten i ostsydost vid gryningsdags.

Saturnus

Saturnus befinner sig hela månaden i Jungfruns stjärnbild (=Virgo på latin), och den bilden markeras tydligt på den inledande översiktliga stjärnkartan som visas i början av denna guide (Karta 1). Där ligger den en bra bit ovan horisontlinjen i söder. Saturnus läge är tydigt markerat på kartan med sitt namn (Saturn på engelska) och en punkt i blå färg liggande högt över horisonten i söder, vid sidan och till höger om streckfiguren för Jungfruns stjärnbild.

Under maj är chanserna för observation av Saturnus goda. När skymningen faller står planeten högt över horisonten i söder till sydväst. Planeten går ner i väster någon timme före gryningen.

För att se Saturnus berömda ringar behövs ett litet teleskop som förstorar åtminstone 50 gånger. Tyvärr är ringarnas vinkel sedda från jorden emellertid liten just nu, varför de även med teleskop f n inte syns särskilt bra. Man kan dock se dom som två små piggar som sticker ut från planeten, en på vardera sidan.



Uranus

Uranus är hela månaden i Fiskarnas stjärnbild (=Pisces på latin). På den inledande översiktliga stjärnkartan som visas i början av denna guide (Karta 1) syns dock inte denna bild.

Planeten är mycket ljussvag, så för blotta ögat går den vanligtvis inte att se, utan det krävs nog i allmänhet minst en fältkikare för att klara detta. Under maj är chanserna att se den dock dåliga, för när den går upp är det bara någon timme kvar till gryningen, och vid sin nergång är solen fortfarande uppe.

Neptunus

Neptunus är hela månaden i Vattumannens stjärnbild (=Aquarius på latin). På den inledande översiktliga stjärnkartan som visas i början av denna guide (Karta 1) syns dock inte denna bild.

Planeten är än ljussvagare än den ljussvaga Uranus, så för blotta ögat går den aldrig att se, utan det krävs minst en fältkikare för att klara detta. Under maj är förutsättningarna att se den dåliga. Den går upp först flera timmar efter midnatt och vid sin nergång är solen fortfarande uppe.

Asteroider

Eftersom asteroider är små objekt behövs instrument för att de ska kunna ses. För de som är intresserade av att se på asteroider finns det några som man kan titta på, och genom att klicka på
någon av nedanstående länkar kan man komma till hemsidor på Internet där information om detta kan hämtas.

Monthly Index of Asteroid Occultation Path Predictions
GOFFIN's Asteroidtabell för 2010

Kometer

Under maj finns ingen komet prognostiserad som är tillräckligt ljusstark för att - utan krav på avancerad utrustning - lämpa sig för observation.

Informationen som lett till denna slutsats har hämtats från Seiichi Yoshida hemsida på Internet som har följande webbadress:

Visual Comets in the Future (Northern Hemisphere)

Meteorskurar (s.k. ”stjärnfall”)

Orsaken till meteorskurar är att jorden i sin omloppsbana runt solen med jämna mellanrum passerar genom stråk av stoft och gruskorn från kometer vars banor legat så att de passerat i närheten av solen.

Kometer består huvudsakligen av is med inbäddade fasta småpartiklar, och om passagen förbi solen varit tillräckligt nära har kometen börjat tina, och fasta småpartiklar har då frigjorts och sedan blivit kvar efter att kometen försvunnit från solens närhet. När kometer tinar syns detta på himlen i form av "kometsvansar". När jorden passerar genom kvarvarande stoft från gamla kometsvansar upphettas detta stoft genom friktion i jordens atmosfär så mycket, att en del av det förbränns och nattetid kan observeras som lysande streck på himlen. Detta förbränningsfenomen benämns av astronomer för meteorer och av allmänheten ibland för "stjärnfall".

En del kometer ligger i bestämda omloppsbanor runt solen, och det går därför att i förväg beräkna när de skall komma tillbaka och återigen runda solen. Omloppsbanorna runt solen är mer eller mindre utdragna, så därför är tidsperiodernas längd för passagerna runt solen mycket olika för de olika kända kometerna av detta slag. Perioderna kan variera från några år till 1000-tals år. Det ska framhållas att meteorskurar också kan ha annat ursprung än kometer, men kometer är vanligast.

Under maj finns ingen förväntad meteorskur värd att rekommendera för observation. Denna bedömning
bygger bl a på IMO:s (International Meteor Organization) information. IMO:s hemsida på Internet kan nås via följande länk:

International Meteor Organization | International Collaboration in Meteor Science

Följande två länkar leder också till information om meteorskurar:

How to Watch Meteor Showers
Meteorsvärmar 2010

Astronomiska almanackor

För den som söker mer information om solen, månens och planeternas rörelser än vad som här berättats om, hänvisas exempelvis till vad som kan läsas om detta genom att klicka på

nedanstående länk till en hemsida på Internet: astroalma.se:

Astronomiska almanackor (astroalma.se)

Lars-Bertil Düring