SE UPP,
        en guide för Kristianstadtraktens himmel
                             under Juli 2010.
Guiden är i första hand tänkt som vägledning vid observation av natthimlen med blotta ögat eller med hjälp av fältkikare. Guiden lämnar också vissa uppgifter beträffande solens status.


Särskilt notabelt för juli.

I de nordiska länderna är det ganska svårt att göra astronomiska observationer under juli månad pga nätterna är så ljusa. För att djupare mörker skall råda räcker det nämligen inte med att solen går ner, utan den måste också gå ner tillräckligt djupt under horisonten. När solen gått ner uppstår som bekant skymning. Under årets flesta månader övergår skymningen så småningom i en mörk natt, men under juli inträffar detta aldrig, vilket beror på att solen då bara finns en liten bit under horisonten innan den går upp igen. Mera information om mörker finns att läsa i läsanvisningarna som refereras till i början av nästa avsnitt rubricerat ”Stjärnkarta”. Sist i denna guide under rubriken "Astronomiska almanackor" finns också en länk till en hemsida där upplysningar kan hämtas om när de olika graderna av mörker börjar och slutar under årets alla dagar.

8 juli inträffar en spektakulär händelse rörande en asteroid som förmörkar en stjärna. Se mera om detta under avsnittet om asteroider i slutet av denna guide.

Under de sista dagarna av juli inträffar ett intressant möte mellan planeterna Venus, Saturnus och Mars. Se mera om detta under det särskilda avsnittet om planeter.




Stjärnkarta

På annan plats på ASAKs hemsida finns läsanvisningar för hur en stjärnkarta skall användas (klicka på knappen ”NybörjarGuiden” i den blå menyraden till vänster för att hitta dem).

Nedanstående bild (Karta 1) är en översiktlig karta över stjärnbildernas lägen på himlen över Kristianstad 15 juli kl 22:00. Stjärnbildernas namn på kartan är de latinska namnen. Endast i ett fall finns namnet på en enskild stjärna utsatt, och det är stjärnan Polaris som på svenska heter ”Polstjärnan”. Se mera om denna stjärnas betydelse för tydande av stjärnkartan i läsanvisningarna.

Väderstrecken på stjärnkartan är utsatt med de engelska förkortningarna där N står för norr (north), W för väster (west), E för öster (east) och S för söder (south). Observera att väster och öster på en stjärnkarta är omkastade jämfört med en landkarta. I den mån någon av planeterna eller månen är uppe just vid den tidpunkt kartan visar, så är även de utsatta, och i detta exempel finns planeterna Mars, Saturnus (Saturn på engelska), Merkurius och Venus med, samt även månen (Moon på engelska). Kartan är hämtad från en hemsida, som heter ”Heavens Above”. Under stjärnkartan finns en länk till den hemsidan, där du lätt kan ställa in vilket datum och klockslag som helst, som du önskar att stjärnkartan skall visa.

Om du skulle beställa fram en karta för samma datum och klockslag, men 2009 i stället för 2010, så skulle du se att kartan såg exakt likadan ut med undantag för planeterna och månen. Då skulle Saturnus vara väl synlig, men övriga planeter och månen saknas helt. Samma sak gäller alltid. För ett visst bestämt datum och klockslag ligger oberoende av år stjärnorna alltid på samma plats, men planeternas och månens lägen skiftar. Innan man förstod att planeterna inte var stjärnor kallades planeterna i gamla tider därför för ”vandrings-stjärnor”.


                                       

KARTA 1 – Stjärnkarta för hela himlen över Kristianstad 15 juli 2010 kl 22:00.
Klicka på denna länk så kommer du till stjärnkartans hemsida:

          Stjärnkarta över Kristianstad: Heavens above




På Karta 1 finns 19 stjärnbilder markerade med både namn och streckfigur, vilka listas i nedanstående tabell:

Svenskt namn	Latinskt namn	Kommentar
Stora Björnen	Ursa Major	Den på kartan ritade streckfiguren kallas i Sverige för Karlavagnen, men den är bara en del av hela stjärnbilden, som totalt upptar en rejäl del av himlen, men är – bortsett från Karlavagnsdelen – mycket otydlig. Efter Vattenormen och Jungfrun är Stora Björnen den 3e största stjärnbilden av samtliga på totala himmelssfären runt hela jordklotet.
Lilla Björnen	Ursa Minor	Bortsett från att tistelstången är svängd åt motsatt håll liknar den en mindre kopia av Karlavagnen. Se texten ovanför Karta 1 om dess viktiga stjärna, Polstjärnan (på latin Polaris). Polstjärnan och de två bakersta stjärnorna i vagnen är tydliga, men som helhet är bilden ganska otydlig.
Björnvaktaren	Bootes	Stor stjärnbild, som liknar en pappersdrake. Starkaste stjärnan heter Arcturus, men bortsett från denna består stjärnbilden av tämligen ljussvaga stjärnor. På grund av sin särpräglade form går Björnvaktaren trots det ändå ganska enkelt att hitta. På kartan står Boötes som av någon anledning ofta används internationellt i stället för det latinska namnet Bootes.
Norra Kronan	Corona Borealis	Liten, men tydlig bild (åtminstone när den kommit högt på himlen). Bildar en båge liknande ett diadem.
Jungfrun	Virgo	Den på Karta 1 uppritade fyrkanten är bara en del av hela stjärnbilden. Jungfrun är en mycket stor stjärnbild, faktiskt den andra i storleksordning (efter Vattenormen) på hela stjärnhimlen jordklotet runt, men bortsett från dess starkaste stjärna, Spica, består Jungfrun av tämligen svaga stjärnor, varför bilden inte tillhör de lättaste att skåda, åtminstone inte i sin helhet.
Vågen	Libra	Kartstrecket markerar bara bildens 2 starkaste stjärnor. Bortsett från detta en mycket otydlig bild av medelstorlek, avsedd att likna en gammeldags våg med vågskålar.
Kusken	Auriga	Stor tydlig stjärnbild formad som en femhörning. Dess starkast lysande stjärna heter Capella..
Perseus	Perseus	Son till Zeus. Zeus var den främste guden i den grekiska mytologin. Området på himlen är inte svårt att hitta, för Perseus är en stor stjärnbild med många relativt ljusa stjärnor, men att få fram en distinkt bild är inte det lättaste, för stjärnorna i Perseus bildar inget lättigenkännligt mönster.
Cassiopeja	Cassiopeia	Cepheus drottning. Stjärnbilden är av medelstorlek och liknar ett något utdraget W. På grund denna särpräglade form och tämligen ljusa stjärnor är Cassiopeja en av de allra lättaste att hitta på stjärnhimlen.
Cepheus	Cepheus	Namn på en kung i den grekiska mytologin. Stor, men ganska otydlig stjärnbild som kan liknas vid en husgavel med högt spetsigt tak.
Andromeda	Andromeda	Dotter till Cassiopeja och gift med Perseus. Kartan visar Andromeda som ett långt, något böjt streck, som häftar ihop med Pegasus, men strecket är bara en del av hela stjärnbilden.
Pegasus	Pegasus	Namn på en flygande häst i den grekiska mytologin.  Stor, men ganska otydlig stjärnbild, åtminstone i sin helhet. Den del som på kartan utgörs av en stor fyrkant är dock ganska tydlig.
Svanen	Cygnus	Stor och tydlig med god likhet med en flygande svan, men kan också liknas vid ett gravkors..
Örnen	Aquila	Liknar en stor pil. Ganska tydlig. Dess starkaste stjärna heter Altair.
Lyran	Lyra	Liten stjärnbild intill Svanen, som är avsett att likna en lyra som är ett gammeldags stränginstrument. Dess starkast lysande stjärna heter Vega och syns tydligt, men övriga stjärnor i bilden är svaga, och därför svåra att se med hjälp av endast de egna ögonen.
Draken	Draco	Stor bild som avses visa ett krälande drakodjur och dess triangel- formade huvud är ganska tydligt, men som helhet är bilden tämligen otydlig. .
Herkules	Hercules	Namn på en av den grekiska mytologins största hjältar. Stor, men ganska otydlig stjärnbild, som har vissa likheter med en sprattelgubbe.
Ormbäraren	Ophiuchus	Stor, men ljussvag och otydlig stjärnbild.
Lejonet	Leo	Stor tydlig stjärnbild, med god likhet med ett liggande lejon, eller åtminstone en sfinx. Dess starkast lysande stjärna heter Regulus.

På Karta 1 finns dessutom 12 stjärnbilder markerade med namn, men utan streckfigur. Dessa listas i nedanstående tabell:

                                                                                                                         

Svenskt namn	Latinskt namn
Giraffen	Camelopardalis
Lodjuret	Lynx
Ödlan	Lacerta
Lilla lejonet	Leo Minor
Jakthundarna	Canes Venatici
Berenikes Hår	Coma Berenices
Räven	Vulpecula
Lilla hästen	Equuleus
Delfinen	Delphinus
Pilen	Sagitta
Skölden	Scutum
Ormen	Serpens

                                                                                     
                                                                             
Anledningen till streckfigurernas utelämnande är sannolikt kartritarens önskan att inte göra kartan alltför plottrig, och samtidigt åstadkomma detta med minska möjliga skada ur informations- synpunkt, och föll då valet på dessa 12 figurer, som under normala observationsförhållanden knappt kan hittas ens av vana observatörer.

På Karta 1 syns också några stjärnbilder som väl är markerade med streckfigur, helt eller delvis, men utan namnangivelse. Anledningen till att namnet inte kommit med är att det helt enkelt fallit bort då horisonten ritats upp av dataprogrammet för den valda tidpunkten, 15 juli kl 22:00. Genom att välja ett lämpligt annat klockslag, före eller efter 22:00, som kartan skall visa kan namnen göras synliga.
 



Månadens stjärnbild

Varje månad väljs en stjärnbild ut för närmare presentation under denna rubrik. Presentationen handlar i första hand om själva bilden som kan ses för blotta ögat, och inte så mycket om andra astronomiska objekt i form av exempelvis galaxer och nebulosor, som med hjälp av teleskop kan återfinnas inom det område på himlen som bilden täcker. För de som är intresserade av dylika objekt hänvisas t ex till vad som kan läsas om detta på annan plats på ASAK:s hemsida, nämligen under länken ”Årstids- och Messierguide”. Den länken hittas genom att klicka på knappen ”Observationer” som återfinns i den blå menyraden längst till vänster.

I presentationen av månadens stjärnbild ingår också en kulturhistorisk bakgrund till bilden, hämtad från olika folkslags mytologi, företrädesvis den grekiska, men det skall framhållas att denna del av presentationen är förbunden med en hel del osäkerhet, för i allmänhet innehåller inte det mytologiska stoffet en enhetlig berättelse, utan tvärt om finns det vanligtvis många versioner, som sinsemellan skiljer sig åt i högre eller lägre grad. Strävan vid val av version har dock varit att försöka finna den som idag torde vara den mest återgivna, eller i vart fall vara bland de mest återgivna. Detta med osäkerheten kring bildens historiska bakgrund understryker egentligen bara det faktum att stjärnbilder är någonting relativt, och såväl hur man sätter samman dem som hur man sedan tolkar sammansättningarna kan skifta från folkslag till folkslag, eller för den skull från person till person. Ingen variant behöver vara riktigare eller sannare än någon annan, det hela är ytterst bara fråga om tycke och smak. Fr o m 1932 har emellertid 88 stjärnbilder fått en officiell status inom den astronomiska vetenskapen beträffande namn och total utsträckning på himlen, och det är bland dessa 88 som urvalet för presentation här görs. Detta hindrar dock inte att när stjärnbilderna skall ritas upp som streckfigurer så förekommer än idag olika versioner inom litteraturen, och då det gäller den kulturhistoriska bakgrunden ingick inte denna alls när de 88 bildernas officiella status fastställdes.   

Beträffande de enskilda stjärnorna som ingår i stjärnbilderna kommer när sådan information lämnas den i allmänhet vara begränsad till beteckningar, vilket oftast handlar om deras grekiska bokstav i kombination med den latinska förkortningen för stjärnbilden. I den mån det ännu i vår tid existerar någorlunda vedertagna egennamn för de enskilda stjärnorna i en stjärnbild kommer dock strävan vara att försöka finna ut och omnämna även dessa. Presentation av de fysikaliska egenskaperna för de enskilda stjärnorna kommer bara att lämnas sporadiskt och ofta saknas helt. De som önskar mera information om de enskilda stjärnorna än så får sålunda vända sig till andra källor än denna guide.

Det finns som sagt f n 88 internationellt namngivna och erkända stjärnbilder att skåda på himlavalvet runt hela jordklotet, vilket gällt sedan 1932. Deras namn är oftast av mycket gammalt datum och anknyter ofta – liksom för övrigt ev namn på enskilda stjärnor – ursprungligen till den babyloniska, grekiska, romerska (latin) eller arabiska språkvärlden. En del stjärnbilder ligger emellertid så långt ner på den södra himmelssfären att de aldrig kan ses från Kristianstads horisont, och dessa tas därför aldrig med för någon presentation här. En som emellertid kan ses härifrån är den stjärnbild som på svenska heter Herkules, och det är den som i det följande presenteras denna gång.

Först visas två delkartor av himlen med Herkules i centrum (Kartorna 2 och 3), vilka följs av en tabellerarisk sammanställning med kortfakta och därefter avslutas presentationen med verbal beskrivning/kommentarer. Eftersom stjärnbildernas utseende inte ändras, bara deras placering på himlen (se mera om detta i de läsanvisningar som ovan refereras till under rubriken ”Stjärnkarta”), så gäller delkartorna alltid, dvs oberoende av datum eller klockslag. Karta 2 är den mest koncentrerade och överblickar i stort sett bara Herkules och dess allra närmaste omgivningar, medan Karta 3 har ett större perspektiv och omfattar i det närmaste 1/3 av den himmel som Karta 1 visar.




KARTA 2 - Karta över den del av himlen som omfattar stjärnbilden Herkules och dess närmaste omgivningar(bilden hämtad från Wikipedia).


                             
Karta 3- Karta över den del av himlen som omfattar stjärnbilden Herkules och dess omgivningar (bilden hämtad från dataprogrammet Starry night). Herkules ses i mitten  (upp och nervänd, hållandes en knölpåk och en äpplekvist i sina händer). Övriga stjärnbilder som syns helt eller delvis är: Lyran  (till  vänster om Herkules);  Svanen (till vänster om Lyran); Räven (under Svanen); Pilen (mellan Rävens framtassar);  Örnen (starkt beskuren nedanför Räven i bildens underkant);  Ormbäraren beskuren (nedanför Herkules hållandes en orm); Ormen (beskuren, till höger om Herkules och buren av Ormbäraren); Vågen (beskuren i kartans nedre högra hörn); Jungfrun (mycket starkt beskuren, ovanför Vågen); Perseus (mycket starkt beskuren i kartans övre vänstra hörn);  Draken (starkt beskuren till höger om Perseus i kartans överkant); Norra Kronan (till höger om Herkules) och Björnvaktaren (något beskuren till höger om Norra Kronan i kartans överkant).


Kortfakta om Herkules

Latinskt namn	Hercules
Latinsk genetivform	Herculis
Latinsk förkortning	Her
Storleksordning bland de 88 officiellt erkända stjärnbilderna	Nr 5
Observerbarhet	Helt synlig vid latituder mellan 38° sydlig bredd och 90° nordlig bredd.
Stjärnor namngivna med egen- namn. Här anges bara de idag någorlunda allmänt använda namnen. Det finns dock fler, men som nästan aldrig använda. Samtliga nämnda namn finns markerade på Karta 2, åtminstone med sina grekiska bokstäver. Där finns som synes två α-markeringar liggande nära varandra i kartans nederdel, men Rasalgethi är den som ligger högst och längst till höger av dessa. Den andra markerar α-stjärnan i stjärnbilden Ormbäraren. Vilken bild resp α-stjärna tillhör framgår också av den gulfärgade gränsdragnslinjen mellan bilderna. Avstånden gäller från jorden till stjärnan och är av- rundade till hela ljusår(ly). Magnituden gäller den från jorden upplevda subjektiva ljusstyrkan.	Rasalgethi(αHer), arabiska med betydelsen "knäböjarens huvud". Avstånd 384 ly. Magnitud 2,8 (varierar, men så lite att det inte märks för blotta ögat). Kornephoros (βHer), grekiska med betydelsen "knölpåksbäraren". Avstånd 148 ly. Magnitud 2,8. Sarin(δ Her). Sarin är ett vanligt personnamn i Indien, så sannolikt har denna stjärnas namn ursprungligen kommit  därifrån, men betydelsen är okänd. Avstånd 79 ly. Magnitud 3,1 (varierar, men så lite att det inte märks för blotta ögat).
Ljusaste stjärnorna	Rasalgethi(αHer)  och Kornephoros(βAql), båda med magnituden 2,8.
Stjärna närmast jorden	μ Her med avståndet 27 ly.
Antal Messierobjekt	2
Närmast angränsande stjärnbilder Jmf utseendet på kartorna 1, 2 och 3.	Draken,Lyran, Räven, Pilen, Örnen, Ormbäraren, Ormen, Norra Kronan och Björnvaktaren.

Herkules är en gammal stjärnbild, känd från antikens Grekland och Rom. Herkules (på latin Hercules) är den romerska varianten av det grekiska namnet Herakles. Trots att namnet är så gammalt är det ändå inte det första namnet på stjärnbilden, utan innan stjärnbilden fick namnet Herkules benämndes stjärnbilden med ett namn som i svensk översättning blir ”Knäböjaren”. Bakgrund och ursprung för namnet ”Knäböjaren” är okänt, men det är anledningen till att Herkules som stjärnbild alltid avbildas som knäböjande, om än bara med ett av benen (jmf Karta 3).

Enligt den grekiska mytologin var Herkules den starkaste människa som någonsin funnits. Detta var kanske inte så konstigt, eftersom han faktiskt var en halvgud, son till den främste guden, Zeus, och den jordiska kvinnan Alcmene. Herkules var vida berömd för sina 12 storverk (i betydelsen hjältedåd). Dessa 12 storverk listas i nedanstående uppställning.

• Dödade det nemeiska lejonet. Lejonet bodde i en grotta nära staden Nemea, därav namnet ”det nemeiska lejonet”. Det dök upp för att attackera och sluka lokalbefolkningen. Herkules försökte först döda lejonet genom att skjuta på det med pilbåge, men fann snart att pilarna inte förmådde tränga igenom lejonets tjocka hud. Kampen övergick då till brottning som slutade med att han ströp odjuret. Herkules flådde lejonkroppen med hjälp av dess sylvassa klor, och skinnet bar han sedan som en mantel.

•  Dödade den lerneiska hydran som var ett monster med nio huvuden, varav ett var odödligt. Hydran levde i ett träsk nära staden Lerna där den härjade bland gröda och boskap. Herkules jagade emellertid ut det från sin lya och skar i tur och ordning av dess huvuden. Det sista, odödliga huvudet, begravde han under en klippa. Under kampen fick hydran hjälp av en liten kräfta som emellertid krossades av Herkules genom att han stampade på den. 

•  Fångade den med kopparfötter och gyllene horn försedda hinden på keryneiska berget.

•  Dödade det erymantiska vildsvinet.

•  Rengjorde kung Augeas enorma stallar. Med hänsyftning på detta finns idag uttrycket augeasstall om något som kräver omfattande uppstädning eller omorganisation.

•  Dödade de jättelika fåglarna vid sjön Stymphalos.

•  Fångade kung Milos vilda tjur på ön Kreta.

•  Hämtade de människoätande hästarna från den thrakiske kungen Diomedes.

•  Hämtade det bälte som amasonernas drottning Hippolyte en gång fått i gåva av krigsguden  Ares.

•  Hämtade den trehövdade jätten Geryons boskap.

•  Stal några av de gyllene äpplena trots att de bevakades av draken Ladon. Trädgården med de gyllene äpplena tillhörde Hera, Zeus hustru, och låg på berget Atlas. För att komma åt äpplena dödade Herkules draken med en förgiftad pil.  

•  Hämtade upp hunden Kerberos från underjorden.

Av de odjur som besegrades av Herkules finns till hans ära med fyra som stjärnbilder på himlen. De är följande:

•  Draken (Draco på latin, förkortas Dra). Denna bild skall påminna om det nästsista storverket i ovanstående lista. Besegrandet av draken illustreras i konsten ofta genom att Herkules håller sin ena fot på drakens huvud (i Karta 3 finns dock ett litet avstånd mellan foten och drakens huvud). Dödandet av draken var dock endast ett delmål på vägen mot slutmålet i detta storverk, nämligen att komma över några gyllene äpplen, och symbolen för framgången med att uppnå detta mål syns tydligt i Karta 3, genom att Herkules i sin högra hand håller en kvist med äpplen. Drakens stjärnbild är alltid synlig från Sverige, och den återfinns i sin helhet inritad på Karta 1 där draken slingrar sig mellan Karlavagnen(Ursa Major) och Lilla Björn (Ursa Minor) med huvudet riktat mot Herkules. Att se draken i dess fulla längd är emellertid ganska svårt för de flesta stjärnorna i bilden är tämligen ljussvaga. Undantaget är de två längst fram i drakens huvud placerade stjärnorna, som brukar vara ganska lätta för de flesta att få syn på. Dessa två stjärnor, som heter Eltanin (γDra) och Rastaban (βDra), syns överst på Karta 2. Sommartid kan dock även dessa två stjärnor vara svåra att få syn på. γDra kallas inte av alla för Eltanin, utan i vissa källor anges Etamin som namn för denna stjärna.

•  Lejonet (Leo på latin). Denna bild skall påminna om det första storverket i ovanstående lista. Besegrandet av lejonet illustreras i Karta 3 genom att Herkules bär ett lejonskinn som mantel med lejonets huvud som en huva uppfälld över sitt eget huvud. Stjärnbilden Lejonet syns i sin helhet på Karta 1 strax över horisonten i väster, men den stjärnbilden syns bäst från Sverige under månaderna mars och april då den står som högst på himlen. Lejonet är en stor och ståtlig stjärnbild som är lätt att få syn på när den är uppe och det är tillräckligt mörkt. Dessutom liknar den faktiskt ett liggande lejon eller åtminstone en sfinx. 

•  Vattenormen (Hydra på latin). Denna bild skall påminna om det andra storverket i ovanstående lista. Någon symbol för segern över detta odjur markeras dock inte av Herkules på Karta 3. Vattenormen är den största av himlens alla stjärnbilder, men då den dels består av relativt ljussvaga stjärnor och dels tillhör södra stjärnhimlen, är den ändå svår att observera från Sverige. På Karta 1 kan man - utan namnangivelse – se en antydan av den precis på horisontlinjen i sydväst. Bäst syns den från Kristianstads horisont under månaderna april och maj.

•  Kräftan (Cancer på latin). Denna skall liksom Vattenormsbilden påminna om det andra storverket i ovanstående lista. I kampen med Herkules fick ju Hydran hjälp av en kräfta, men till ingen nytta för kräftan stampades ihjäl av Herkules. Någon symbol för dödandet av kräftan visas inte av Herkules på Karta 3. Den är en oansenlig stjärnbild med ljussvaga stjärnor, som därför är svår att observera. Den ligger ovanför Vattenormens huvud mellan stjärnbilderna Lejonet (Leo på latin) och Tvillingarna (Gemini på latin). Tvillingarna syns delvis, men utan namnangivelse, precis på horisontlinjen i nordväst på Karta 1. Närmaste namngivna stjärnbild norr om Tvillingarna är Kusken (Auriga på latin). De två starka stjärnorna i Tvillingarna som är kraftigast markerade på Karta 1 heter Castor och Pollux. När det är tillräckligt mörkt, och Tvillingarna är uppe, är det lätt att få syn på dessa två stjärnor. De ligger som ett par nära intill varandra på liknande sätt som Eltanin och Rastaban i Draken, men Castor och Pollux är betydligt ljusare och därmed tydligare. Bästa förutsättningarna att se stjärnbilden Kräftan finns under månaderna februari och mars. Kräftans stjärnbild finns inte med på någon av de i föreliggande guide medtagna stjärnkartorna.

Karta 2 visar stjärnbilden Herkules och dess närmaste omgivningar. De heldragna gröna linjerna visar Herkules ritad som streckfigur. Hela stjärnbildens täckningsområde på himlen i den moderna astronomin är avgränsat med gulstreckad gränslinje. De svarta runda punkterna på Karta 2 markerar enskilda stjärnor. Ju större punkt desto starkare lysande stjärna (= lägre magnitud). De heldragna linjerna i streckfiguren (som på Karta 2 dessutom gjorts gröna) syns givetvis inte, utan dessa får man bara tänka sig när man observerar stjärnbilden på himlen.

Herkules var sålunda en enastående kraftkarl, faktiskt världens främste.  Det är emellertid inte förstahandsintrycket man får av honom, när man studerar streckfiguren föreställande Herkules på ovanstående delkarta (Karta 2), som mest har formen av en sprattelgubbe. Att stjärnbilder i allmänhet äger likhet med vad de sägs föreställa är absolut ingen självklarhet (se mera om detta i läsanvisningarna), så att Herkules erbjuder vissa svårigheter på den punkten är inget att precis bli förvånad över.

På den andra delkartan (Karta 3) får man emellertid hjälp med att identifiera bilden av en kraftkarl, för den kartan visar Herkules, liksom övriga på kartan synliga stjärnbilder, även i helfigursformat med de utseenden, som de en gång i tiden hade för de människor som hittade på stjärnbildernas namn. Inuti helfigurerna är också ritade streckfigurer av samma typ som i Karta 2. Stjärnbilders streckfigur skapas sålunda genom sammanbindning av särkilt utvalda stjärnor i akt och mening att underlätta igenkännandet av hela objektet, som stjärnbilden ifråga avser att illustrera. När man jämför streckfigurerna som ritats för Herkules i de tre stjärnkartorna som finns med i denna guide, nämligen karta 1, 2 och 3, finner man att de alla är olika. Detta är inget unikt för Herkules, utan så är ofta fallet för stjärnbilder. Beroende på vilken källa man anlitar kan man få presentationen av streckfiguren för viss stjärnbild uppritad på lite olika vis, men huvuddragen i figurerna är ändå lika, och det är ju det viktiga, så att detaljerna skiljer sig en del är något man helt enkelt får stå ut med som amatörastronom.  

Om man inte bryr sig om när under dygnets mörka timmar man tittar kan Herkules stjärnbild alltid ses i sin helhet från Kristianstad. Högst på himlen på ”tittarvänlig” tid kl 22 står stjärnbilden emellertid under månaderna juni och juli, men då är det ju å andra sidan svårt med observationerna på grund av den ljusa sommarhimlen, så september är nog den bästa tiden för observation, för då är det bättre mörker och Herkules står fortfarande  ganska högt på himlen kl 22. I september kl 22 finns Herkules dock inte längre kvar i söderläge, som Karta 1 visar för juli, utan då får man skåda åt väderstrecket väster för att hitta Herkules.

När man än väljer att observera stjärnbilden Herkules är det emellertid ganska svårt att se den, åtminstone i dess helhet, för flertalet av dess stjärnor är ljussvaga, och det finns ingen riktigt stark stjärna i Herkules. Centraldelen av Herkules, som ser ut som en stor fyrkant (se Karta 2), är dock ganska lätt att få syn på. Fyrkantens hörn består av stjärnorna πHer (övre vänstra), ηHer (övre högra), ζHer (nedre högra) och εHer (nedre vänstra). Fyrkanten befinner sig mitt emellan de mycket ljusstarka stjärnorna Vega i stjärnbilden Lyran och Arkturus i stjärnbilden Björnvaktaren. För att lättast finna Vega bör man först orientera sig på himlen genom att leta upp den bland astronomiintresserade mycket kända ”Sommartriangeln”. Denna triangel av stjärnor framträder på norra halvklotet tydligt sommartid, därav namnet, men om den döpts av någon på södra halvklotet, hade den kanske fått namnet ”Vintertriangeln”. Hur som helst består hörnen i denna stora himmelstriangel av tre starka stjärnor nämligen Deneb (magnitud 1,3) i Svanen, Vega (magnitud 0,0) i Lyran samt Altair i Örnen (magnitud 0,8). Alla dessa tre stjärnbilder finns markerade med sina latinska namn på den cirkelrunda översiktskartan (Karta 1). Deneb är den stjärna som markerar bakdelen på Svanen (Cygnus på latin), eller den som finns överst i korset, om man alternativt föredrar att likna Svanenbilden vid ett kors. På Karta 1 ligger Deneb längst i norr av Svanens stjärnor. I stjärnbilden Lyran (Lyra på latin) är Vega den enda stjärnan som är markerad. Som framgår av Karta 1 är Deneb och Vega de två stjärnor som ligger högst upp på himlen av de tre som utgör sommartriangeln, men om man tvekar om vilka av dessa två som är Vega när man tittar på himlen, kan man lätt avgöra saken genom att välja den ljusaste av de två, för som framgår av magnitudangivelserna ovan är Vega betydligt ljusare än Deneb, även om Deneb som sagt också är en ljusstark stjärna. Örnen (Aquila på latin) ser närmast ut som en stor pil när man studerar den på stjärnhimlen, och Altair är markerad med en kraftig rund punkt längst fram i streckfiguren för Örnen på Karta 1. (Stjärnbilden Örnen var månadens stjärnbild i föregående månads guide som kan hittas genom att i den gula menyraden till vänster under rubriken 2010 klicka på juni). När man letar efter Arkturus i Björnvaktaren skall man veta att Arkturus är norra stjärnhimlens ljusaste stjärna (magnitud –0,04), dvs ännu något lite ljusare än Vega, så den är därför ganska lätt att hitta. Läget för Björnvaktaren  är markerad på Karta 1 med det internationella namnet Boötes och står högt upp på himlen i sydväst. Av Björnvaktarens stjärnor är det bara Arkturus som syns för blotta ögat under ljusa sommarkvällar. (Stjärnbilden Björnvaktaren var månadens stjärnbild i maj månads guide som kan hittas genom att i den gula menyraden till vänster under rubriken 2010 klicka på maj).

På linjen mellan ζHer och ηHer ligger norra stjärnhimlens vackraste sk ”klotformig stjärnhop”. Den heter som Messierobjekt M13 och finns markerad på Karta 2. Är det tillräckligt mörkt och klart väder kan den skymtas för blotta ögat. I en fältkikare framträder M13 som en dimmig stjärna. Klotformiga stjärnhopar är mycket speciella objekt. Stjärnorna i dessa klotformiga stjärnhopar tillhör Universums allra äldsta stjärnor, och är bildade relativt kort tid efter Big Bang. De klotformiga stjärnhoparna ligger i allmänhet långt utanför själva Vintergatans rotationsplan, i den sk halon som omger varje galax. Klotformiga stjärnhopar har även observerats svävande kring andra främmande galaxer. Stjärnorna i de klotformiga stjärnhoparna ligger alltid tätt tillsammans i klotform, därav namnet. Mängden stjärnor ingående i en klotformig stjärnhop kan variera mellan 10000 och över 1 miljon stjärnor. Det finns även en annan form av stjärnhopar som kallas för ”öppna stjärnhopar”. De i dessa ingående stjärnorna ligger visserligen också tätt ihop, men som namnet anger, inte alls i klotform, utan spridda i ett oregelbundet mönster. Antalet stjärnor i de öppna stjärnhoparna är betydligt mindre än i de klotformade och uppgår som mest till några få tusen. Andra skillnader är att de öppna hoparna inte finns i Vintergatans halo, utan i Vintergatans rotationsplan och de är alltid unga stjärnor. Ett känt exempel på öppen stjärnhop är Plejaderna eller sjustjärnorna som de också kallas. Som Messierobjekt har Plejaderna beteckningen M45. Plejaderna är en mycket tydlig öppen stjärnhop och syns lätt för blotta ögat där den ligger i Oxens stjärnbild, men denna stjärnbild finns dock inte med i någon av de i föreliggande guide presenterade stjärnbilderna. 

Nedan följer två länkar till intressanta hemsidor på Internet med fördjupad information samt fotografier, inte bara gällande Herkules, utan för samtliga stjärnbilder, eller ”konstellationer” som de också kallas, samt tips om vad man kan hitta vad gäller astronomiska objekt inom det område på himlen som täcks av respektive stjärnbild:

Astronet Uppslagsverk

Sky Map Constellation Photos Star Constellations Csillagképek


För den intresserade som vill lära sig mer om vad stjärnor är, hur de föds, lever och dör kan hänvisas till den blå menyraden längst till vänster som bl a innehåller knappen ”NybörjarGuiden”. Efter ha klickat på den kan man under rubriken ”Guider” hitta en gul text som heter ”Fakta om stjärnor”. Om man klickar på den texten får man fram ett dokument med grundläggande fakta om dessa saker. Det finns också en uppsjö av böcker om astronomi på olika kunskapsnivåer att ta del av på bibliotek och i bokhandeln. Det finns även flera tidskrifter speciellt inriktade på astronomi. Förutom ASAKs hemsida (och de som ovan nämnda länkar leder till) finns många andra hemsidor på Internet med intressant läsning om astronomi.



Solen

Nedanstående tabell visar solens upp- och nergång vid 3 tillfällen under juli 2010.

             Upp        Ner          Uppetidens längd          Förändring
1:e       04:21      21:52           17 tim 31 min     
15:e     04:38      21:40           17 tim 02 min       - 29 min (från  1:e juli)
31:e     05:05      21:13           16 tim 08 min       - 54 min (från 15:e juli)

Av ovanstående tabell framgår att under juli månad minskar dagens längd med sammanlagt 1 timme och 23 minuter.

Ett solfenomen som varit föremål för studier sedan långt tillbaka i historien är de s.k., ”solfläckarna”. Eftersom solen roterar ser fläckarna sedda från jorden ut som om de sakta rör sig över solskivan. Förekomsten av fläckar på solen varierar med ganska bestämd regelbundenhet, och historiskt sett har kunnat konstateras att med i genomsnitt en längd på 11 år går fläckarna från ett minimumtillstånd till ett annat. Solen har nyligen påbörjat en ny period (benämnd solcykel nr 24), och de första fläckarna i denna nya period har bildats. F n råder sålunda ett solfläcksminimum, och det förväntas att successivt allt fler fläckar bildas tills ett solfläcksmaximum inträffar om några år, och solfläckarna därefter åter skall börja gå ner i antal till ett nytt solfläcksminimum om ca 11 år. Om du är intresserad av att observera dessa fläckar, så måste du använda särskild utrust-ning anpassad just för detta. Du får absolut inte titta direkt på solen, varken med vanlig kikare eller med de egna ögonen (inte ens när det är mulet). Om du gör det – om så bara för en kort sekund- löper du mycket stor risk att bli permanent blind för resten av ditt liv. På internet kan du under denna webbadress dagligen hitta ny information om hur antalet solfläckar utvecklar sig:

www.spaceweather.com




Månens faser

Nymåne         11 juli	1:a    kvarteret   18 juli	Fullmåne       26 juli	3:e kvarteret  4 juli

                                                             
                                                   
 


Planeterna

		1 juli	2 juli	15 juli	16 juli	31 juli	1 aug
Merkurius	UPP	04:26		06:14		07:50
	NER	22:19		22:33		21:53
Venus	UPP	08:06		08:52		09:40
	NER	23:45		23:09		22:22
Mars	UPP	10:36		10:31		10:27
	NER		00:12	23:27		22:35
Jupiter	UPP	00:36		23:38		22:36
	NER	12:40			11:46		10:42
Saturnus	UPP	12:05		11:15		10:20
	NER		00:42	23:48		22:47
Uranus	UPP	00:30		23:31		22:28
	NER	12:30			11:31		10:27
Neptunus	UPP	22:39		22:44		21:40
	NER		09:13		08:17		07:11

Ovanstående tabell visar klockslagen för upp resp. nergång för solsystemets planeter vid tre tillfällen under juli, nämligen i början, mitten och slutet av månaden. Planeterna är i tabellen ordnade uppifrån och ner i samma ordning som de ligger i sina omloppsbanor räknat från solen och utåt. I tabellen saknas av lättförstådda skäl en planet och det är jorden. Skulle den likväl tagits med skulle den ha placerats mellan Venus och Mars, eftersom jorden ligger som 3e planet från solen räknat. Någon tycker sig kanske sakna Pluto i tabellen, men den himlakroppen har sedan några år tillbaka pga sin ringa storlek fått ändrad status till dvärgplanet, och är sålunda inte längre någon fullvärdig planet. Tabelluppgifterna är hämtade från ett speciellt dataprogram, som heter ”Starry Night”. Genom att kombinera uppgifterna med motsvarande för solen, som lämnats i det tidigare, kan vägledning erhållas för vilka tidsintervall tillräckligt mörker råder under planeternas uppetider, för att åtminstone den grundläggande förutsättningen för att observera dem skall vara uppfylld.

Nedan redovisas i vilka stjärnbilder planeterna befinner sig under juli månad, samt lämnas vissa andra kommentarer härutöver.


Merkurius

Merkurius rör sig under månaden mellan stjärnbilderena enl följande schema:

1  – 7    juli    i   Tvillingarna (=Gemini på latin)
8  – 18  juli    i    Kräftan      (=Cancer på latin)
19 – 31  juli   i    Lejonet      (=Leo på latin)


Av dessa stjärnbilder syns på den inledande översiktliga stjärnkartan som visas i början av denna guide, Karta 1, endast Tvillingarna och Lejonet. Dock syns Tvillingarna endast delvis där den - utan namnangivelse - ligger på horisontlinjen i nordnordväst. Närmast norr om Tvillingarna på Karta 1 ligger stjärnbilden Kusken (Auriga på latin). Lejonet syns däremot tydligt, liggande en bit över horisonten i väster. Merkurius är utsatt på Karta 1 med en blå prick där den - utan namnangivelse - ligger strax ovan horisontlinjen i nordväst.

Merkurius är för det mesta svår att observera, eftersom den alltid håller sig i närheten av solen, men under juli är det helt omöjligt att utan specialutrustning se planeten.


Venus

Venus är hela månaden i Lejonets stjärnbild (=Leo på latin). På den inledande översiktliga stjärnkartan som visas i början av denna guide, Karta 1, syns Lejonet i sin helhet, en bit över horisonten i väster. Venus är tydligt markerad med en blå punkt alldeles till höger om namnet Leo. Namnet Venus är också skrivet i blått, men av detta syns bara de två första bokstäverna tydligt och det 3e (n:et) endast delvis eftersom n:et hamnat mitt på horisontlinjen.

Venus är himlens ljusaste objekt, näst efter solen och månen, så man kan svårligen missta sig på den när den väl visar sig. Fr.o.m. mitten av oktober 2008 och fram till slutet av mars 2009 har planeten visat sig i sin skepnad som s.k. ”aftonstjärna” (innebärande att den då kunnat ses i anslutning till solens nergång). Fr o m de sista dagarna i mars 2009 övergick Venus emellertid till att i stället vara ”morgonstjärna” innebärande att den visat sig i samband med gryningen. Under de första dagarna av december 2009 avslutade Venus dock sin sejour som ”morgonstjärna”, och har varit försvunnen sedan dess tills den återkom under andra halvan av februari 2010, men då på nytt i form av ”aftonstjärna”.

Under juli är möjligheterna till observation av Venus - med de begränsningar som följer av den ljusa sommarnatten - fortfarande ganska goda, men  inte lika goda som under de senaste 4 månaderna eftersom planeten då den kan observeras för blotta ögat närmar sig horisonten allt mer. När skymningen faller står planeten i väster. Nergången sker i början av månaden i nordväst lite före midnatt, men i slutet av månaden i väster en stund efter 10 på kvällen.

I slutet av månaden sker ett intressant möte mellan planeterna Venus, Mars och Saturnus  i väster vid skymningsdags. Venus lyser starkast och står närmast horisonten en bit från de övriga två som står ganska tätt ihop till vänster (från oss sett) om Venus och lite högre upp på himlen med Saturnus högst.


Mars

Mars är i början av månaden i Lejonets stjärnbild (=Leo på latin), men går fr o m 19 juli över till Jungfruns  stjärnbild (=Virgo på latin) . På den inledande översiktliga stjärnkartan som visas i början av denna guide, Karta 1, syns Lejonet tydligt, liggande en bit över horisonten i väster. Även Jungfrun syns tydligt liggande en bit över horisonten i sydväst. Mars finns på Karta 1 markerad med sitt namn och en punkt (båda i blå färg), liggande en bit över horisonten i västsydväst. Namnet är dock skuggat av en grå punkt som markerar månen samt första bokstaven (M) i Moon, som är det engelska namnet för månen.

Mars försvann från natthimlen i augusti 2008, men kom tillbaka i juni 2009, och nu i juli 2010 finns det fortfarande möjligheter att se den efter mörkrets inbrott, men ljusstyrkan har sjunkit mycket jämfört med när den var som starkast, perioden december 2009 – mars 2010 och den ljusa sommarnatten medför ju också sina begränsningar . Vid skymningsdags står Mars en bit över horisonten i väster. Nergången sker i början av månaden i västnordväst strax efter midnatt, men i slutet av månaden redan omkring halv elva på kvällen, varför den då inte hunnit flytta sig särskilt långt utan väderstrecket är fortfarande väster.

I slutet av månaden sker ett intressant möte mellan planeterna Venus, Mars och Saturnus  i väster vid skymningsdags. Venus lyser starkast och står närmast horisonten en bit från de övriga två som står ganska tätt ihop till vänster (från oss sett) om Venus och lite högre upp på himlen med Saturnus högst.


Jupiter

Jupiter är hela månaden i Fiskarnas stjärnbild (=Pisces på latin). Denna syns dock inte på den inledande översiktliga stjärnkartan som visas i början av denna guide (Karta 1).

Jupiter försvann från natthimlen i mitten av februari, men har sedan de sista dagarna i april återkommit. I juli går Jupiter upp i öster och kan efter sin uppgång skådas hela natten. Vid gryningen står den en bra bit över horisonten i sydost till söder.


Saturnus

Saturnus befinner sig hela månaden i Jungfruns stjärnbild (=Virgo på latin), och den bilden markeras tydligt på den inledande översiktliga stjärnkartan som visas i början av denna guide, (Karta 1). Där ligger den en bit ovan horisonten i sydväst. Saturnus läge är tydigt markerat på kartan med sitt namn (Saturn på engelska) och en punkt i blå färg liggande en bit över horisonten i västsydväst.
 
Under juli finns - med de begränsningar som den ljusa sommarnatten medför - vissa möjligheter att se Saturnus. När skymningen faller står planeten  nära horisonten i västsydväst till väster. Planeten går ner i väster. I början av månaden sker detta ca en halvtimme efter midnatt, men i slutet av månaden bara en kort stund före 11 på kvällen.

För att se Saturnus berömda ringar behövs ett litet teleskop som förstorar åtminstone 50 gånger. Tyvärr är ringarnas vinkel sedda från jorden emellertid liten just nu, varför de även med teleskop f n inte syns särskilt bra. Man kan dock se dom som två små piggar som sticker ut från planeten, en på vardera sidan. I slutet av månaden sker ett intressant möte mellan planeterna Venus, Mars och Saturnus  i väster vid skymningsdags. Venus lyser starkast och står närmast horisonten en bit från de övriga två som står ganska tätt ihop till vänster (från oss sett) om Venus och lite högre upp på himlen med Saturnus högst.

I slutet av månaden sker ett intressant möte mellan planeterna Venus, Mars och Saturnus  i väster vid skymningsdags. Venus lyser starkast och står närmast horisonten en bit från de övriga två som står ganska tätt ihop till vänster (från oss sett) om Venus och lite högre upp på himlen med Saturnus högst.
 

Uranus

Uranus är hela månaden i Fiskarnas stjärnbild (=Pisces på latin). På den inledande översiktliga stjärnkartan som visas i början av denna guide, Karta 1, syns dock inte denna bild.

Planeten är mycket ljussvag, så för blotta ögat går den vanligtvis inte att se, utan det krävs nog i allmänhet minst en fältkikare för att klara detta. Under juli håller sig planeten nära intill Jupiter , så ser man den planeten har man genom att söka i närområdet (på samma höjd och till höger från oss sett) en relativt god chans att också få syn på Uranus.
 

Neptunus

Neptunus är hela månaden i Vattumannens stjärnbild (=Aquarius på latin). På den inledande översiktliga stjärnkartan som visas i början av denna guide,Karta 1, syns denna bild dock bara delvis där den - utan namnangivelse - finns markerad som ett streck strax ovan horisonten från öster och en bit ner mot söder. Strecket börjar just vid E:et som markerar väderstrecket öster och följer sedan  horisontlinjen i utstäckningen mot söder.

Under juli är förutsättningarna att se den dåliga. Planeten är än ljussvagare än den ljussvaga Uranus, så för blotta ögat går den aldrig att se, utan det krävs minst en fältkikare för att klara detta.                                                                                                                                                                                                         


Asteroider

Eftersom asteroider är små objekt behövs instrument för att de ska kunna ses. För de som är intresserade av att se på asteroider finns det några som man kan titta på, och genom att klicka på någon av nedanstående länkar kan man komma till hemsidor på Internet där information om detta kan hämtas.

Monthly Index of Asteroid Occultation Path Predictions
GOFFIN's Asteroidtabell för 2010


I juli inträffar en spektakulär händelse som uppmärksammats av amatörastronomer världen över. Vad som händer är att en asteroid vid namn 472 Roma förmörkar en stjärna i stjärnbilden Ormbäraren som heter Yed Prior. Stjärnan har deltabeteckningen i stjärnbilden med magnituden 2,7 så om det inte vore för den ljusa sommarnatten så skulle den vara fullt möjlig att skåda för blotta ögat. Steckfiguren för Ormbäraren finns med sitt latinska namn Ophiuchus inritad på den inledande översiktliga stjärnkartan i denna guide, Karta 1, där den ligger i söder. Yed Prior är den stjärna - markerad med svart punkt - som ligger längst till höger (västerut) på streckfiguren i en skarp krök på figuren. Förmörkningen är mycket kort (det rör sig om några sekunder) inträffar omkring 3 minuter före midnatt 8 juli. Mera om denna speciella händelse finns att läsa på annan plats på ASAKs hemsida, med början på hemsidans förstasida.  




Kometer

Sedan de sista dagarna i juni har det vid gryningsdags funnits möjligheter att för blotta ögat se en nyupptäckt komet vid namn C/2009 R1 (Mc Naught). Den upptäcktes i september 2009 av astronomen R. H. Mc Naught vid Siding Spring-observatoriet i Australien. Man skall dock inte ställa förhoppningarna för högt att se den, för den befinnrt sig på ett ställe på himlen där gryningsljuset stör. Den 21 juni kom den in från nordöst och passerade över stjärnbilden Kuskens ljusstarkaste stjärna, Capella och har därefter svängt runt Kuskens - från jorden sett - vänstra halva. Sin högsta ljusstyrka , magnituden 2, skall den enl prognoserna visa vid gryningen 2 juli 2010, då den återfinns i trakterna mellan stjärnbilden Kusken och stjärnbilden Tvillingarna.

Informationen som lett till dessa slutsatser har bl a hämtats från Seiichi Yoshida hemsida på Internet som har följande webbadress:

Visual Comets in the Future (Northern Hemisphere).




Meteorskurar (s.k. ”stjärnfall”)

Orsaken till meteorskurar är att jorden i sin omloppsbana runt solen med jämna mellanrum passerar genom stråk av stoft och gruskorn från kometer vars banor legat så att de passerat i närheten av solen.

Kometer består huvudsakligen av is med inbäddade fasta småpartiklar, och om passagen förbi solen varit tillräckligt nära har kometen börjat tina, och fasta småpartiklar har då frigjorts och sedan blivit kvar efter att kometen försvunnit från solens närhet. När kometer tinar syns detta på himlen i form av "kometsvansar". När jorden passerar genom kvarvarande stoft från gamla kometsvansar upphettas detta stoft genom friktion i jordens atmosfär så mycket, att en del av det förbränns och nattetid kan observeras som lysande streck på himlen. Detta förbränningsfenomen benämns av astronomer för meteorer och av allmänheten ibland för "stjärnfall".

En del kometer ligger i bestämda omloppsbanor runt solen, och det går därför att i förväg beräkna när de skall komma tillbaka och återigen runda solen. Omloppsbanorna runt solen är mer eller mindre utdragna, så därför är tidsperiodernas längd för passagerna runt solen mycket olika för de kända kometerna av detta slag. Perioderna kan variera från några år till 1000-tals år. Det ska framhållas att meteorskurar också kan ha annat ursprung än kometer, men kometer är vanligast.

Under juli finns ingen pålitlig meteorskur prognostiserad som kan rekommenderas för observation.

Ovanstående bedömning bygger bl a på IMO:s (International Meteor Organization) information. IMO:s hemsida på Internet kan nås via följande länk:

International Meteor Organization | International Collaboration in Meteor Science


Följande två länkar leder också till information om meteorskurar:

How to Watch Meteor Showers  
Meteorsvärmar 2010




Astronomiska almanackor

För den som söker mer information om solen, månens och planeternas rörelser än vad som här berättats om, hänvisas exempelvis till vad som kan läsas om detta genom att klicka på nedanstående länk till en hemsida på Internet:

Astronomiska almanackor (astroalma.se)





Lars-Bertil Düring