Svanen är en gammal stjärnbild, känd från antikens Grekland och Rom. Enligt en av versionerna i grekisk mytologi badade Leda, som var drottning i Sparta, en kväll i en damm. Hon iakttogs då av Zeus (den främste guden) som omedelbart förälskade sig i henne. Han förvandlade sig till en svan och landade i denna skepnad i dammen och simmade bort till Leda, som kramade den vackra fågeln. Zeus tog då av sig förklädnaden och fick en kärleksstund med Leda. Samma natt hade Leda emellertid också ett kärleksmöte med sin man, kung Tyndareos. Resultatet av dessa båda möten blev att Leda födde två ägg, som vardera innehöll ett par enäggstvillingar. Ur det ena ägget kläcktes Castor och hans syster Klytaimnestra, vars far var Tyndareos, och ur det andra kläcktes Pollux och Helena, vars far var Zeus. Som minne av kärleksstunden med Leda placerade Zeus en svan som stjärnbild på himlen. En annan stjärnbild som anknyter till Zeus förbindelse med Leda är Tvillingarna (Gemini på latin), som bl a består av stjärnorna Castor och Pollux. Dessa båda stjärnor - som sitter nära varandra på himlen - är mycket ljusstarka. Tvillingarnas stjärnbild är f n borta från natthimlen och kan inte ses i sin helhet förrän tidigast i november.

Karta 2 visar stjärnbilden Svanen och dess närmaste omgivningar. De heldragna gröna linjerna visar Svanen ritad som streckfigur. Hela stjärnbildens täckningsområde på himlen i den moderna astronomin är avgränsat med gulstreckad gränslinje. De svarta runda punkterna på Karta 2 markerar enskilda stjärnor. Ju större punkt desto starkare lysande stjärna (= lägre magnitud). De heldragna linjerna i streckfiguren (som på Karta 2 dessutom gjorts gröna) syns givetvis inte, utan dessa får man bara tänka sig när man observerar stjärnbilden på himlen. Vid betraktande av streckfiguren på Karta 2, så kan man väl med lite god vilja godta att bilden föreställer en flygande svan. Att stjärnbilder i allmänhet äger likhet med vad de sägs föreställa är annars inte alls självklart (se mera om detta i läsanvisningarna). På den inledande cirkelrunda stjärnkartan, som återfinns ovan under rubriken "Stjärnkarta", har figuren förenklats något. På denna karta syns Svanen högt upp på himlen i sydöst. Som alternativ till att tyda stjärnbilden som en svan är det många som tycker att den liknar ett stort kors.

Karta 3 erbjuder dock ytterligare hjälp med att identifiera bilden av en svan, för den kartan visar Svanen, liksom övriga på kartan synliga stjärnbilder, även i helfigursformat med de utseenden, som de en gång i tiden hade för de människor som hittade på stjärnbildernas namn. Inuti helfigurerna är också ritade streckfigurer av samma typ som i Karta 2. Stjärnbilders streckfigurer är nämligen  skapade genom sammanbindning av särkilt utvalda stjärnor inom helfiguren för att därigenom underlätta igenkännandet av hela objektet som bilden i fråga syftar på. Tittar man noga på Karta 3 ser man att svanen med sin näbb biter räven i örat. Räven har nämligen en unge i munnen - rövad från svanboet får man förmoda - och svanen attackerar för att förmå räven släppa den. Hela ungen är dock svår att se på bilden för den är till stor del skymd av Örnens ena vinge, men ungens fötter syns ganska tydligt.

Om man inte bryr sig om när under dygnets mörka timmar man tittar kan Svanens stjärnbild alltid ses i sin helhet från Kristianstad. Högst på himlen på "tittarvänlig" tid kl 22 står stjärnbilden emellertid under månaderna augusti och september. När man än väljer att observera stjärnbilden Svanen är den emellertid ganska lätt att få syn på, möjligen undantagandes högsommartiden då all observation av natthimlen är besvärlig pga de ljusa nätterna. För att lättast finna Svanen under augusti bör man först orientera sig på himlen genom att leta upp den bland astronomiintresserade mycket kända "Sommartriangeln". Hörnen i denna stora himmelstriangel består av tre starka stjärnor nämligen Deneb (magnitud 1,3) i Svanen, Vega (magnitud 0,0) i Lyran samt Altair i Örnen (magnitud 0,8). Alla dessa tre stjärnbilder finns markerade med sina latinska namn på den cirkelrunda översiktskartan (Karta 1). Deneb är den stjärna som markerar bakdelen på Svanen, eller den som finns överst i korset, om man alternativt föredrar att likna Svanenbilden vid ett kors. På Karta 1 ligger Deneb längst i norr av Svanens stjärnor. I stjärnbilden Lyran är Vega den enda stjärnan som är markerad, liggande i det närmaste rakt i zenit. Som framgår av Karta 1 är Deneb och Vega de två stjärnor som ligger högst upp på himlen av de tre som utgör sommartriangeln, men om man tvekar om vilka av dessa två som är vilken, kan man lätt avgöra saken genom deras ljusstyrka, för som framgår av angivna magnituder är Vega betydligt ljusare än Deneb, även om Deneb som sagt också är en ljusstark stjärna. Stjärnbilden Örnen liknar på himlen en stor pil och Altair är på Karta 1 den stjärna som ligger längst fram i pilens spets markerad med streckfigurens största svarta punkt. Av Karta 1 framgår också i vilka väderstreck och hur högt upp man på himlen man skall titta för att hitta Deneb, Vega och Altair. Deneb och Vega mycket högt upp i öster och Altair något lägre, men ändå högt i sydsydöst. När man väl hittat Deneb återstår egentligen ingenting annat än att träget leta efter övriga stjärnor i bilden tills man kan se hela streckfiguren, vilket för de flesta inte brukar innebär några större svårigheter eftersom Svanen som sagt är en tydlig stjärnbild. Svanen ligger mitt i Vintergatsbandet, vilket - som namnet anger - bäst kan observeras vintertid.

Deneb (αCyg) med magnituden 1,3 är stjärnbilden Svanens starkaste stjärna och dessutom en av hela himlens starkaste. Den är en av medlemmarna i ett trestjärnesystem som kretsar runt varandra. Deneb är tydligt markerad på Karta 2. Deneb är en sk superjättestjärna, vilket nedanstående bild, hämtad från Wikipedia, tydligt illustrerar. Bilden visar en jämförelse mellan solen och Deneb, där solen är den lilla runda vita pricken medan Deneb bara får plats att visas i form av ett litet utsnitt från en stor ljus cirkel placerad till vänster om solen.

I astronomernas klassificeringsschema för olika stjärntyper med avseende på deras ljusspektrum hänförs Deneb till spektralgrupp A, vilket bl a innebär att den lyser med vitt sken. Yttemperaturen för Deneb är ca 8500°C, att jämföras med solens ca 5500°C. Avståndet till Deneb är omtvistat. Olika källor anger avstånd som spänner mellan 1300 och 3200 ly från jorden. En studie från 2008 anger det mest troliga avståndet till mellan 1340 och 1840 ly. Om resultatet av denna studie från 2008 är riktigt skulle Denebs absoluta magnitud (luminositet) vara ca 60000 gånger större än solen. Diametern för Deneb uppskattas till ca 200 gånger större än solens, men dess massa motsvarar "bara" ca 20 solmassor. Deneb är sålunda uppsvälld, vilket inte är ovanligt bland stjärnor när de påbörjat slutstadiet av sitt liv. De har då börjat få slut på sitt kärnbränsleförråd av väte i centrum och övergått till att istället förbränna vätet i områdena utanför centrum. Denna förflyttning av kärnreaktionerna fortsätter allt längre ut, och under denna process upphettas stjärnans yttre delar, vilket gör att hela stjärnan expanderar och svalnar. Det är i detta stadium som Deneb befinner sig nu. Denebs fortsatta öde blir med största sannolikhet att den om ett antal miljoner år kommer att sluta sitt liv i en sk supernovaexplosion och resterna av stjärnan kan eventuellt också bilda ett sk "svart hål".

Att Deneb äger förutsättningar för att sluta som en supernova beror på dess stora massa. När en stjärna, som Deneb, med en ursprunglig massa överstigande 10 solmassor dör har den under sin livstid via sina kärnprocesser - med start i väteatomer - hunnit slå samman atomer på så sätt att successivt allt tyngre grundämnen bildats och till slut har den fått en kärna bestående av rent järn. Länge än till grundämnet järn kan dock ingen stjärna skapa grundämnen via sina kärnprocesser. Tyngre grundämnen än järn bildas i samband med sk supernovaexplosioner, vilka är mycket dramatiska, men relativt sällsynta händelser i Universum. I en stjärna som lyckats frambringa en järnkärna hålls till en början kärnan uppe genom det inre trycket, men om kärnans massa överstiger 1,4 solmassor börjar den falla samman och bildar då en ytterst tät kärna som består nästan uteslutande av neutroner, dvs normala atomer finns inte längre, utan på grund av det oerhörda trycket har även atomernas tidigare elektroner och protoner pressats ihop och blivit neutroner. Förutom dessa nyskapade neutroner ingår i den sammanpressade kärnan också de neutroner som fanns i atomerna redan från början i det normala atomstadiet. Supernovaexplosionen inträffar när stjärnans yttre lager – pga gravitationskraften - faller in mot den hårda kärnan av neutroner och då studsar tillbaka ut i rymden med oerhörd hastighet. En sådan supernovaexplosion höjer stjärnans luminositet enormt, och denna lyskraft kan bestå under flera månader. En luminositet som är 100000 gånger större än solens är inget ovanligt vid en supernovaexplosion. Efter supernovaexplosionen kallas de resterande delarna av stjärnan för neutronstjärna pga av den som sagt bara består av neutroner. Tätheten i en neutronstjärna är så hög att om 1 tesked av dess massa skulle kunna flyttas över hit till jorden skulle den väga 100 miljoner ton! Om resten av supernovans kärna efter explosionen är större än ca tre solmassor finns det ingenting som kan stoppa en ytterligare sammanpressning av kärnan, och den omvandlas då från en neutronstjärna till ett sk "svart hål". En svart hål är så massivt att ingenting kan komma ut därifrån, inte ens strålning (t ex synligt ljus), och svarta hål kan därför inte observeras direkt, utan bara via hur andra himlaobjekt i den närmaste omgivningen runt det svarta hålet beter sig. T ex kan man sluta sig till existensen av ett svart hål genom att se hur stjärnor och gasmoln på vissa ställen i Vintergatan roterar runt ett osynligt centrum med mycket hög hastighet och kontinuerligt sugs in mot centrumet under avgivandet av mycket kraftig strålning, vilket är just vad som kan förväntas som resultat av ett svart hål.

Nymåne        10 aug	1:a     kvarteret  16 aug	Fullmåne       24 aug	3:e kvarteret  3 aug