Vägastroträff 080304

Observationerna varade från mörkrets inbrott runt 19.00 till 22.00. En del moln störde, men mestadels var det klart. Sålunda fotograferades och observerades det intensivt i tre timmar. Nedan följer rapporter från två av de medverkande.

Observationerna är i full gång.
©Tobias Öman

Marias rapport

Vilken NATT det var! Vi var tre stycken som tidigt insåg att vi inte kunde missa detta tillfälle! Vårt fantastiskt mörka ställe nära Lönsboda måste vara idealiskt under sådana här förhållanden. Det var vad vi trodde. Och det visade sig stämma. Så har jag själv aldrig så tydligt sett - och upplevt - Orions båge. Här såg den verkligen ut som en sådan och man bävade ju för den stackars Tjuren som låg väldigt risigt till. Eller var det Plejaderna?

Vi var alla ute efter olika saker och själv ville jag återigen försöka fotografera Plejaderna och Orionnebulosan. Samt få hem någon bild av Sirius i hyfsat skarpt skick. Att jag för en gångs skull tänkte vara ordentlig och polinställa stod också på agendan. Samt den där lilla detaljen med bra balans..... Så jag var ute i god tid - redan vid sextiden hade jag den majestätiska stenskroten framför mig. Man känner sig väldigt liten i den omgivningen. Tillsammans med den fantastiska stjärnhimmel som sedan utbredde sig blir ju intrycket av mänsklighetens litenhet ännu större.

Plejaderna (M45)
©Maria Ehrenberg

Fibblandet och donandet med teleskopet tog sin lilla tid men allt var klart när stjärnhimlen började synas tydligt. Ja, jag VET - jag borde ha väntat tills det blev ännu mörkare innan jag började fotografera. Men det kunde jag naturligtvis inte. Och jag blev väldigt nöjd. Att skärpan blev bättre än någonsin (säger i och för sig inte så mycket) var bara det en kick. Men det roligaste var ju Orionnebulosan. Javisst, det FINNS en miljard bilder av denna - de flesta bättre än min - men det här var min EGEN bild. Och det var mycket värt.

Efter detta tänkte jag mig ren observation men insåg att jag har svårt att växla - och så var jag dåligt förberedd för det senare. Fick dock in M51 för första gången - på ett hår men sedan lade jag av och bara insöp skönheten. Det var underbart det också.

Orionnebulosan (M42)
©Maria Ehrenberg

Mattias rapport

Jag hade massor av objekt och intressanta områden på min lista men hann bara med en bråkdel. Efter M41 i skymningen och en fantastiskt fin Dubbelhop i Tobias teleskop, fortsatte jag mot nya jaktmarker i Enhörningen. Med nebulosafilter och 33x observerades Rosettnebulosan. Näst på tur var Julgranshopen med nebulositet, dock gjordes inget försök på Konnebulosan p.g.a. att jag inte förberett mig för den. Efter att halvhjärtat misslyckats med att identifiera några Collinderhopar fick den trevliga hopen NGC 2252 avsluta observationerna i Enhörningen.

För blotta ögat syntes tidigt hopen i Berenikes Hår och Bikupan. När det blivit riktigt mörkt kunde man se Vintergatan över hela himlen, från Svanen i norr till Stora Hunden i söder. Jag hade aldrig tidigare sett hela vinterdelen av Vintergatan.

Efter Enhörningen styrde jag teleskopet mot Lejonet där de tre mindre kända Messierobjekten M95, M96 och M105 observerades tillsammans med NGC 3384 och NGC 3389. Därefter gav jag mig på ett område jag inte riktigt lyckades med förra våren; M101 och dess fyra ljusaste (skenbara) grannar NGC 5474, NGC 5485, NGC 5473 samt NGC 5422. I 125x var de varken lätta eller svåra att hitta.

Därefter var det dags för Berenikes Hår. Två objekt studerades noggrannt; den klotformiga hopen M53 och Nålgalaxen (NGC 4564). Den förstnämnda var upplöst i kanterna och i den sistnämnda tyckte jag mig se ett stoftband.

I övrigt observerade jag M42 och M51 medan andra objekt jag gärna velat se som Saturnus och M3 inte hanns med. Innan det mulnade igen vid 22-tiden hann vi se den uppåtgående Herkules i nordost samt dess grannar Norra Kronan och Björnvaktaren. Sammantaget var det en mycket lyckad kväll, förhoppningsvis blir det fler sådana innan himlen ljusnar i maj!