Katherine Paterson
Liber 2006
Här är en bok som kan glädja vilken amatörastronom som helst! Sällan har väl stjärnskådning framställts som så positivt och utvecklande. Och som ett verkligt vattenhål för en trasig själ.
Katherine Paterson, som fick det prestigefyllda ALMA-priset (Astrid Lindgren Memorial Award) 2006 har länge ställt sig på de marginaliserade och utstötta ungdomarnas sida och hennes credo är att alla, oavsett bakgrund, har rätt att få utvecklas. Och alla har möjlighet till utveckling om man bara får chansen.
Det här är någonting som Angel skulle behöva få höra. Hon är en ansvartagande, förståndig och intelligent flicka som har alla odds emot sig. Hennes pappa är en slashas som för närvarande sitter inburad för väpnat rån, hennes mamma verkar ha förbrukat samtliga hjärnceller på närmsta krog och lillebror – som hon trots allt tycker mycket om – är en gnällig och krävande unge. Ingenstans verkar det finnas ett eget rum/ett eget utrymme för Angel. Och utan ett sådant är det inte lätt att växa.
Tur i oturen är att den ansvarslösa mamman dumpar ungarna hos svärmor som verkligen bor mitt i ingenting. Farmor är inte särskilt mycket mer att hålla sig till men hon vill dem ändå väl. Och en natt ser Angel en lustig man smyga ut på ängen med ett konstigt långsmalt rör. Hon blir nyfiken och följer efter och träffar så för första gången ”stjärnmannen”, en särling som kan mycket om just stjärnhimlen. De blir vänner – en kravlös vänskap gom gör Angel mycket gott och samtidigt som hennes kunskaper om stjärnor växer blir hennes insikt om den egna situationen klarare och mer distanserad.
Vad ser de då? Albireo i Svanens näbb som ”glimmade i guld och blått som juveler i himlens krona”. Och Angel lär sig hitta både Karlavagnen, Polstjärnan och Draken med hjälp av stjärnmannen och boken hon lånat på biblioteket. Men så irriterande att strecken på kartan inte finns på himlen!
Enda felet jag kan hitta i boken är översättningen av titeln: visst är den engelska titeln The Same Stuff as Stars betydligt mer fantasieggande än Stjärnkikaren?
Maria Ehrenberg 2007