Varför folk blir astronomer/hobbyastronomer

Att skåda stjärnhimlen har människan gjort sedan tidernas begynnelse. Genom att observera stjärnornas position och månens och solens gång har forskare redan för flera tusen år sedan kommit fram till att den heliocentriska världsbilden är den rätta (att solen står i solsystemets centrum och att planeterna roterar omkring den). På medeltiden var dock kyrkan motståndare till forskning och menade att den geocentriska världsbilden var den korrekta (att jorden var i centrum och att alla himlakroppar roterade kring den).

Rymden rör alltså upp känslor och det kommer den att fortsätta göra. Människan är sökande av sin natur och kommer alltid fortsätta utforska rymden på ett eller annat sätt. Teknologi har möjliggjort att vi kunnat ta bilder av fjärran planeter och placerat robotar på solida planeter (gasplaneter är alldeles för varma på ytan och dessutom disiga för att det ska gå att placera föremål där).

Hur blir man astronaut?

Många barn drömmer om att bli astronauter när de är små, mycket tack vare att populärkultur främjar intresset för rymden hos barn. Att bli astronaut hos ESA/NASA eller liknande stor rymdorganisation är dock inte lätt. I princip krävs toppbetyg i alla ämnen i skolan och att man forskar inom discipliner som dessa rymdorganisationer anser vara relevanta. Det kan vara i medicin, geologi, fysik, kemi, biologi och så vidare. Samhällsvetare har alltså inget att hämta när det kommer till att bli astronaut. Dessutom krävs en mycket god psykisk och fysisk hälsa och man måste uppvisa goda resultat i dessa organisationers träningsläger.

Däremot ökar intresset för privata rymdresor och många miljardärer har skapat egna bolag med visionen att föra upp privatpersoner i rymden några timmar. Biljetterna är dock väldigt dyra av förklarliga skäl så det kommer troligtvis vara idel miljonärer som har råd med resorna.

Att bli astronom

Att bli astronom är betydligt enklare och man söker sig då till universitetsutbildningar inom astrofysik eller astronomi.